Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nyheter

Kenny Lindquist: Kärleksbrev i sanden

Kommer ni ihåg Charles Eugene Boone? Nej, jag tänkte väl det. På 50-talet var han en superikon bland raggarna – fast då under ett annat namn.
Uppe på småländska höglandet lever raggarromantiken kvar. Medlemmarna i denna ungdomskult har med åren vuxit på alla breddar och ändå åldrats med värdighet.
Häromkvällen dök kompisen Curtis från Kieryd upp i en Chevrolet Bel Air 58:a. Med sig hade han hustrun Bitte. Kompisen Stenhård, ägaren till bilen, överlät rattandet till Curtis, eftersom Stenhård denna kväll planerade att dricka sig lite snyggare. Givetvis trängdes alla tre i framsätet i den rymliga Chevan. Ur högtalaranläggningen strömmade ”Loveletters in the sand”.
”On a day like today,
We passed the time away,
Writing loveletters in the sand …”
Sångaren var en amerikansk megastjärna på 1950-talet.
Den jag menar är Pat Boone, som är ”still going strong” i det förlovade landet i väster … nu 84 år fyllda.
Innan Beatles och Rolling Stones slog igenom var det främst Elvis Presley och Tommy Steele som gällde.
Men så plötsligt dök Pat Boone upp på stjärnhimlen. Trots att han var en välkammad mjukis satte han, med sin sammetslena röst, raggarbruttornas hjärtan i brand.
På den tiden var jag bara en liten påg som gick i Skörpinge folkskola, utanför Ängelholm.
Här blandades stadsungar med barn från småbyar som Höja, Mardal och Bonnarp.
Kanske var det likheten mellan Boone och Bonnarp som fick barnen därifrån att känna sig extra stolta.
Men för dem blev Pat Boone snabbt den största idolen. Och om man frågade vilken drömbil nån hade så var det bara Pontiac Bonneville som gällde.
Curtis, Bittes och Stenhårds ankomst till Casa Rosada i den nercabbade Chevan gjorde denne man nostalgisk. De berättade att de var på väg till veteranbilsutställningen i Aneby folkpark.
Jag sneglade bort mot min vita Ford Focus 05:a och undrade om jag inte kunde få hänga på och ställa ut den – som ett pittoreskt inslag.
Trion log överseende. Jag konstaterade att det råder en viss segregation bland de bilburna här på Höglandet.
De drog iväg med en rivstart. Ja, det var nästan så att landsvägens asfalt kryllade sig.
Jag gick in och hittade ”Loveletters in the sand” i skivsamlingen:
”How you laughed when we cried,
Each time I saw the tide...”
Tänk vilken vacker lyrik som skrevs på den tiden …
… och visst skulle man gärna vilja ha en Chevrolet Bel Air från VM-året 1958.
Gå till toppen