Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Välfärden vinner när vinstfrågan avdramatiseras.

Civilminister Ardalan Shekarabi (S) har haft det omöjliga uppdraget att lotsa regeringens förslag om vinsttak i hamn.Bild: Jonas Ekströmer/TT
Under torsdagen kommer regeringen att lida nederlag.
Det har till sist blivit dags för riksdagen att rösta om de rödgrönas förslag till begränsning av vinster i välfärden.
Att regeringen i denna fråga har en klar majoritet av riksdagens partier emot sig har stått klart sedan länge. I normala fall hade en minoritetsregering då dragit tillbaka förslaget. Antingen släppt frågan tills vidare eller för gott, eller försökt hitta en kompromiss med förutsättningar att få stöd av en majoritet.
Men icke. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har valt att köra vinstbegränsningen ända in i kaklet, därtill pådrivna av Vänsterpartiet. Möjligen med baktanken att frågan efter nederlaget i riksdagen ska kunna vändas till en segerfaktor i valet.
Det är ju så enkelt att säga att skattepengar inte ska gå till vinst – och peka finger åt dem som inte ställer sig bakom denna grova förenkling.
Väljarna må i många fall vara kritiska till välfärdsföretagens vinster, opinionsmätningar tyder på det. Däremot är det inte mycket som talar för att de även är beredda att stänga den privat drivna, välfungerande vårdcentral dit de går, den friskola de valt för sina barn eller det privata äldreboende där deras föräldrar tas om hand.
Från början talades det om att sätta ett tak för vinster inom skola, vård och omsorg. Men den proposition som regeringen lade fram omfattar endast skola och omsorg. Regeringen kom fram till att det förslag till vinstbegränsning som fanns inte skulle fungera inom vårdsektorn.
Är det då ett bra förslag för att komma bort från oskäliga vinster inom omsorg och skola? Knappast.
Regeringens förslag innebär enligt propositionen att rörelseresultatet inte ska få överstiga "statslåneräntan vid föregående års utgång, ökad med 7 procentenheter, på det operativa kapitalet".
Tekniskt och komplicerat. För de flesta väljare är innebörden och de praktiska konsekvenserna av detta förmodligen obegripliga. Problemet med den valda konstruktionen är att vinsten inte beräknas på företagets omsättning utan på det operativa kapitalet, som typiskt sett är lågt i tjänsteföretag. Taket sätt alltså lågt.
Dagens Nyheter gjorde i tisdags ett försök att reda ut frågan om privata företag verkligen gör "övervinster". Det visade sig vara en allt annan än enkel uppgift.
Ett företag måste vara lönsamt, det vill säga ge vinst, åtminstone på sikt. Det finns flera sätt att beräkna ett företags vinster. De vanliga är rörelsemarginal, avkastning på eget kapital och avkastning på totalt kapital.
I DN:s granskning ingick samtliga aktiebolag i Sverige i branscher som utför välfärdstjänster.
Någon entydig bild gick inte att urskilja. Slutsatsen blir att "det är svårt att säga om privata företag i välfärden gör särskilt höga vinster."
År 2016 låg rörelsemarginalen i många välfärdsbolag på samma nivå som för tjänstesektorn som helhet. Avkastningen på eget respektive totalt kapital var däremot "väsentligt högre" i välfärdsbolagen än i tjänstesektorn i stort. Den absolut lönsammaste branschen oavsett metod för att beräkna vinst var drift av flyktingförläggning.
Skolan är ett område där privata bolag, enligt kritikerna, getts "fri dragningsrätt" på skattemedel. Ett av de oftast ifrågasatta företagen är utbildningskoncernen Academedia. DN:s granskning visar att Academedia de senaste fyra åren haft en rörelsemarginal på 6,5 procent, vilket är 1,2 procentenheter lägre än genomsnittet för hela tjänstesektorn. Om vinsten beräknas som avkastning på eget kapital hade Academedia en vinstmarginal på 15,5 procent förra året, räknad som avkastning på totalt kapital låg den på 8,0 procent. Branschsnittet var 13,1 procent respektive 7,3 procent år 2016.
Oskäligt? Övervinster? Det är rätt svårt att hävda.
Någon "fri dragningsrätt" ska inte finnas. Men förhoppningsvis kan diskussionen efter torsdagens riksdagsbeslut fokuseras på det som bör vara den centrala frågan: inte vem som levererar välfärdstjänsterna utan de levererade tjänsternas kvalitet.
Gå till toppen