Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Grundtanken är fel. Kvinnor diskrimineras genom att män tar över deras område.

Argumentet att queerdagen på Ribersborgs kallbadhus bara inträffar en gång i månaden är besynnerligt. Det skriver Jeanette Larsson, föreläsare i mångfaldsfrågor.

Den första måndagen i månaden kan män röra sig fritt inne på den avdelning som annars är ”damernas”, skriver Jeanette Larsson.
Malmö bastugille meddelade på sin hemsida den 30 april att ”Nu skrivs det historia på Ribersborgs kallbadhus!”
Ja, det gör det sannerligen.
Den första måndagen i varje månad kan numera vilka män som helst röra sig fritt inne på den avdelning som annars är ”damernas”. Det sker under parollen ”Queer Kallis” som markeras genom hissade prideflaggor och en vacker matta i regnbågens alla färger vid entrén, samt en broschyr av vilken det framgår att det råder ”nolltolerans mot ovälkomna blickar”.
Politiker och hbtq-aktivister har säkerligen tänkt till och vill tillgodose transpersoners rättigheter och möjligheter. Det vill jag också och vandrade i måndags godtroget in på ”damernas”.
Utanför bastun står två bänkar där äldre damer, de vi andra kallar ”stammisarna”, brukar sitta och prata om Livets väl och ve. Några av dem har två bröst, andra ett, några inget. Det råder ingen tvekan om att här kan de slappna av och känna sig trygga.
Men i måndags upptog istället tre kraftigt V-skrevande män hela bänken samtidigt som de spanade ut över bryggorna. En äldre kvinna med rollator såg förskrämd ut och valde att gå åt andra hållet. På bryggorna var det glest med kvinnor, men gott om män som vandrade fram och tillbaka.
Två unga kvinnor bredvid mig tog generat på sig sina bikinis. Kvinnan på min andra sida tittade sig oroligt omkring. Hon berättade att hon stalkats av sitt ex i flera år och nu var orolig över att han skulle komma hit, trots att han har besöksförbud. Det var ju fullt möjligt just denna dag.
Då kunde jag inte vara tyst längre. Jag svepte handduken om mig och gick fram till de stirrande männen och frågade varför de valde att vara på damernas sida idag? Är de queer? Jag berättade också att jag hört många kvinnor på bryggorna ge uttryck för att de känner obehag av männens blickar och informerar dem om vad jag läst i broschyren.
De unga kvinnorna i bikini och flera andra sluter upp bredvid mig och instämmer. Männen på bänken skrevar ännu mer och blir märkbart irriterade. "Vi får ju vara här idag!”, säger de med en mun.
Jag frågar om de förstår att de kan vara ett hinder även för de transpersoner som denna dag främst är ämnad för, och som kanske inte heller känner sig bekväma av deras blickar? Männen verkar inte förstå frågan.
Genast kommer två badvakter fram, en i röd tröja, en i svart. De tycker att vi kvinnor ser till att det blir ”dålig stämning”. Vi ska ”dämpa oss”. Två av männen går in i bastun, den tredje sitter envist kvar. En annan man ropar glatt ”Det gäller att passa på …!”
Hur blev det så här? Argumentet att transpersoner inte annars kan gå till Kallbadhuset utan att känna obehag har i alla fall fått helt tokig effekt. En bättre väg är kanske att försöka ordna ett område på badhuset som alltid är reserverat för transpersoner.
Argumentet att queerdagen bara inträffar en gång i månaden är besynnerligt. Det är själva grundtanken som är fel eftersom kvinnor diskrimineras genom att män tar över deras område.
”Jag gör det här för hbtq-communityt”, skriver Andi Johansson på Bastugillets hemsida. Ja, det gör han nog, men tyvärr har resultatet blivit att gubbsjuka män missbrukar förtroendet. Ingen lärdom verkar ha dragits av #metoorörelsen. Nu ska vi kvinnor vara tvungna att låta män betrakta våra kroppar som objekt även på Kallbadhuset.
Det är män överallt! Inne på toaletterna, i båsen, i bastun, i duscharna, i omklädningsrummet, längs vägen till vattnet, på badtrapporna och framför allt spankulerandes fram och tillbaka längs bryggorna. Flera kvinnor går hem i vredesmod.
Än en gång frågar jag badvakten om dettaverkligen var tanken? Flera kvinnor instämmer. Till sist tar badvakten tag i en man och ber honom att lämna området, vilket han gör under vilda protester.
Frampå eftermiddagen ser jag till min glädje att de första få transpersonerna har kommit in på "damernas”. En del av dem har manliga könsorgan. Ingen tycks störas av det.
Men samtidigt ser jag också att samma män som tidigare, nu tittar ogillande påtranspersonerna, ivrigt skakandes på sina huvuden.
Jag gör ett inlägg på Facebook som får över 200 kommentarer, varav bara några få inte håller med mig, samt skriver på Kallbadhusets Facebooksida. Där får jag svaret att dagen är till för ”Ett öppnare och mer tolerant samhälle”.
För vem, undrar jag?

Jeanette Larsson

Jeanette Larsson är föreläsare i mångfaldsfrågor och har jobbat som polis i Skåne och där också utbildat poliser i mångfaldsfrågor. Hon har även i många år varit aktiv inom hbtq-rörelsen.
Gå till toppen