Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Min mening

Läsartext: Varför får vi inte välja mindre lidande och ett fridfullt slut för dödligt sjuka?

Med aktiv dödshjälp kan man hindra organsvikt och istället ta hand om organen och erbjuda dem till människor i behov av nya organ. Det skriver Ilaf Ahmed.Bild: JACK MIKRUT
Kan ni tänka er att om man får obotliga sjukdomar, där döden är det enda målet för personen, att man inte kan få ett självklart erbjudande om ett fridsamt slut efter all plåga? Vilket syfte finns med att fördröja det som kommer? Aktiv dödshjälp är olagligt i Sverige, men är det mer humant att se på en människa som lider än att erbjuda dem ett evigt lugn? Våra liv är inte ändlösa, döden väntar på oss alla.
Varje individ har rätten att fritt välja över sina egna liv, detta är en rättighet som varje människa har. Men uppenbarligen gäller denna rättighet endast vid situationer som inte innebär döden. Jag menar att dödshjälp endast ska gälla sjukvården. Om en person som är kronisk sjuk där endast ett mirakel är lösningen för att återställa välmåendet, ska inte den personen själv bestämma om de vill vänta ut sin död i smärta eller avsluta den i lugn?
Ur humanitära ögon bör aktiv dödshjälp ses som en positiv fråga. Mindre lidande för patienten, ett fridfullt slut och även sjukvården gynnas. Sjukhuset betalar stora summor för all hjälp som erbjuds till vårdbehövande individer och alla apparater som behövs. Istället för att förlänga vägen mot slutet och investera kostnader på att invänta bortgången, kan sjukvården istället välja att satsa pengarna på forskning för att hitta botemedel eller anställa fler.
Med aktiv dödshjälp kan man hindra organsvikt och istället ta hand om organen och erbjuda dem till människor i behov av nya organ. Men ifall sjukhuset låter patienten självdö finns det en större risk att organen försämras och inte kan användas igen. Exempelvis fallet med baby Theresa i Florida på 1990-talet. Barnet föddes med en sjukdom som var kronisk och eventuellt skulle leda till att hon dog. Föräldrarna valde att utsätta barnet för aktiv dödshjälp för att ha möjligheten att hjälpa andra barn genom att donera baby Theresas fungerande organ. Men eftersom att aktiv dödshjälp var olagligt kunde inte flera barn räddas. Baby Theresa dog nio dagar efter att hon föddes och hennes organ var för dåliga för att använda. Skulle inte detta undvikits ifall aktiv dödshjälp hade legaliseras?
Vanligtvis bemöts argumenten för aktiv dödshjälp med att läkaren inte riktigt kan veta när en människa ska dö. Det har hänt att strax innan läkaren dödförklarar en komatös patient så vaknar patienten till liv. Då blir frågan istället: kan läkaren med säkerhet veta att en döende person alltid dör i slutändan? Med aktiv dödshjälp eliminerar man dessa chanser och istället antar att det enda slutpunkten är döden.
Slutligen vill jag säga att om aktiv dödshjälp legaliseras så ska det finnas strikta regler till när dödshjälpen ska erbjudas, och inte valfritt när det anses att patienten är bortom räddning. Utan dödshjälpen ska ses som en sista utväg, ifall alla andra alternativ stryks kan det angripas med dödshjälp men endast med strikt övervakning från de högsta cheferna i sjukvården. Det ska förminska chanserna för misstag.

Ilaf Ahmed

Läs mer: Skriv på Min mening
Gå till toppen