Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kolumnen

David Ahlin: "Men det finns fler sätt att se på SD:s framgångar."

Podemos partiledare Pablo Iglesias.Bild: Francisco Seco
Att missnöje med invandringspolitiken är en viktig faktor bakom Sverigedemokraternas ökade väljarstöd är väl känt. Men det finns fler förklaringar och dessa har hittills fått för lite uppmärksamhet.
Jonathan Wennö och Toivo Sjörén, branschkollegor på Sifo, har i veckan presenterat en studie som ger ny kunskap om vad som ligger bakom Sverigedemokraternas framväxt som ett alternativ för breda väljargrupper.
Wennö och Sjörén har undersökt i vilken utsträckning svenskar känner sig väl representerade eller ignorerade av landets beslutsfattare, om man anser att man får valuta för de skatter man betalar och huruvida politiker och medier respekterar ens livsval och livssituation. Valet av frågor och perspektiv har inspirerats av den amerikanska statsvetaren Katherin Cramers väljarstudier i det amerikanska rostbältet.
Några resultat:
• 23 procent av Sverigedemokraternas väljare tycker att politiker respekterar det sätt de valt att leva. Motsvarande siffra bland alliansväljare och rödgröna väljare är 60 respektive 63 procent.
• 26 procent av SD-väljarna tycker att media beskriver deras livssituation på ett korrekt sätt. Bland alliansväljare och rödgröna väljare är andelen 53 och 56 procent.
• 82 procent av SD:s väljare anser att de får dålig valuta för de skatter de betalar. Motsvarande andel bland alliansväljare är 45 procent, bland rödgröna väljare 18 procent.
Siffrorna kan tolkas som ett underbetyg både till medier och etablerade partier.
Resultaten synliggör den växande opinion som många har missat, men som Sverigedemokraterna har lyssnat till och kommit att representera. Att Sverigedemokraternas väljare skiljer ut sig så tydligt när det handlar om ifall man får nytta och värde för den skatt man betalar är slående.
En rimlig hypotes som Wennö och Sjörén också lyfter i analysen handlar om att invandringen blir en symbol för att samhällets resurser riktas till andra.
Sverigedemokraternas framväxt har ofta beskrivits ensidigt ur ett problemperspektiv. Partiet har avfärdats som populistiskt och debatten har många gånger handlat om hur SD bör ”hanteras”, om det ena eller det andra skulle gynna SD i opinionen.
Men det finns fler sätt att se på SD:s framgångar i partilandskapet.
Nya partier kan spela en viktig roll för att vitalisera demokratiska system, helt enkelt genom att visa att det finns alternativ för väljare som tappat tilltron till de partier som under lång tid abonnerat på makten.
Den tyske statsvetaren Jan-Werner Müller skriver intressant på temat i senaste New York Review of Books. Müller bygger främst sitt resonemang på den roll som vänsterrörelser som Podemos och Femstjärnerörelsen fått i Spanien och Italien.
Antietablissemangspartiers tillväxt kan med Müllers synsätt betraktas som bevis för att partisystem kan anpassa sig och inte bara som tecken på att liberala demokratier är i kris.
Gå till toppen