Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Helsingborg

Kenny Lindquist: Den stora sågmassakern

Här följer en rapport från småländska höglandet.

Motorsåg.Bild: Ingemar D Kristiansen
Egentligen har det inte hänt så mycket… om man bortser från att jag fått ett elakartat ryggskott.
Hör och häpna:
Det tycker Elsa-Lill bara är bra. För när jag ligger på sofflocket, likt Kronblom, är det som semester för henne.
– Då gör han mindre skada i trädgården, hörde jag henne säga till en förbipasserande.
Min fader Karl Herbert var en oerhört praktisk karl … så även min storebror. Men av de generna blev det liksom inte mycket över till mig.
Under min uppväxt fick jag dagligen höra att jag var en odugling när det kom till att använda nävarna.
Det var delvis sant men jag blev en snabb liten jäkel på att skriva maskin – med mina två pekfingrar.
Under min aktiva tid som reporter fanns det till och med många som sa: ”När Lindquist går loss på tangentbordet - står blixten stilla.”
Självfallet har jag önskat att jag hade talang att utföra riktigt handfasta jobb som att spika ihop en vedbod – eller byta förgasare på bilen.
Vid alla mina tafatta försök har jag istället blivit utskrattad och hånad av omgivningen.
Fast en gång, för många år sen, hade Elsa-Lill lätt för att hålla sig för skratt.
Hon blev urförbannad – trots att jag bara ville vara snäll och visa min goda vilja.
Det var en varm sommardag när hon och en väninna begav sig till sjön Noen för att ta sig ett dopp. Jag beslöt mig för att stanna hemma och bidra med något konstruktivt.
Blicken fastnade på den alltför stora granen – vars höjd hon retat sig på länge.
Här skulle det överraskas.
Plockade fram såg och stege. Med livet som insats klättrade jag upp och kapade toppen.
Det skulle jag nog inte gjort …
Toppen – som bestod av tre julgransstora utväxter – föll som en fura.
Under en sekund kände jag mig som en verklig hjälte.
Den avsågade stammen fick in en ”strike” på Elsa-Lills tre meter höga solrosor … som hon hade drivit upp sen fröstadiet.
Och värst av allt, den tog med sig min nyöppnade pilsner vid landningen.
Jag bävade för Elsa-Lills hemkomst. Att jag förskönat granen vore en lögn. Den såg mer ut som om den körts över av en långtradare.
Byborna började vallfärda till Casa Rosada för att titta på min futuristiska skapelse. Elsa-Lill saluförde vilt vilken klåpare till mansfigur hon var gift med.
Denna historiska händelse kallas i folkmun ”Den stora sågmassakern” och är numera ett välkänt begrepp här i Hullaryd.
I veckan planterade Elsa-Lill ut nya solrosor …
… nu långt ifrån den förbannade granen.
Själv ska jag ta mig en tupplur på sofflocket.
Gå till toppen