Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Nära döden-upplevelsen ger musiken nytt liv

Mike Scheidt är kvar i rampljuset.Bild: Orion Landau

Yob

ALBUM. Our raw heart
En fördel som musiker har jämfört med andra yrkes­kategorier är att svåra sjukdomar brukar vara bra för karriären.
Privat är det förstås lika tråkigt för dem som för alla andra att drabbas av Parkinsons eller bröstcancer, men en rörmokare som opererat bort en tumör får knappast fler eller nöjdare kunder tack vare sjukdomen. Det får däremot den som har byggt en känslomässigt laddad berättelse kring sin person och sitt verk.
Kom ihåg: någon som "bara lyssnar för musikens skull" har lika mycket självinsikt som folk som "aldrig generaliserar". Lidande gör alltid en artist mer intressant, ett faktum som aldrig varit så tydligt som när Avicii gick bort i april.
Den som överlever får också ett inslag av revansch i sin livsberättelse. Upprättelse och lyckliga slut har engagerat människor i alla tider. Det spelar ingen roll om den tillfrisknade är Marie Fredriksson i Roxette eller Nergal i polska extremmetalbandet Behemoth – sjukdomen får publikens kärlek att växa och musiken att låta bättre.
Givetvis påverkas också artistens skapande i sig av påminnelsen om att livet har ett slut. Behemoth och norska Satyricon är band som gjort sina starkaste album efter frontfigurens tillfrisknande.
Nu har turen kommit till Yob, ett av 2000-talets mest tongivande band inom doom metal. Förra vintern var sångaren och gitarristen Mike Scheidt en hårsmån från att dö av inflammerade tjocktarmsfickor, en upplevelse som han beskrivit som "ett uppvaknande" i intervjuer.
Medan han återhämtade sig skrev han bandets åttonde album "Our raw heart", som är en av de mest livsbejakande skivor som gjorts i genren. Även den mest extrema låten "The screen", tio minuter av enformigt stapplande blyriff, hittar något upplyftande i den sammanbitna ilskan.
Neurosis-­intensiva "Original face" går rakt på sak: There is nothing else / This is all there is, upprepar Scheidt gång på gång. Som lyssnare kan man inte värja sig, varken mot musiken eller orden. Sexton minuter långa "Beauty in fallen leaves" sammanfattar allt som Oregon-­trion gjort rätt under sina 22 år, från det vråltunga till det psykedeliskt svävande.
Som sångare låter Scheidt fortfarande gärna som en Ozzy med dunderhonung i magen, men nära döden-upplevelsen verkar också ha lockat fram ett nytt, mer naket uttryck i rösten.
"Our raw heart" är inte Yobs mest helgjutna album, men tveklöst det mest engagerande. Berättelsen och musiken är som yin och yang.
Gutter Instinct: Heirs of Sisyphus (album)
Craft: White noise and black metal (album)
Cauldron: New gods (album)
Gå till toppen