Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Heidi Avellan

Heidi Avellan: Kreml är Kreml. Bollen rund.

Fotboll är kalas. Men världens största fotbollsfest kan inte skymma det sanna Kreml. Regnbågsfärgade skosnören eller inte.

Svenska fans inför festen.Bild: Adam Ihse/TT
Äntligen, äntligen, äntligen. En värld har väntat – och nu rullar bollen.
Fotboll är världens största sport och fotbolls-VM världens största fotbollstävling. Världens största sportevent. Så klart att det är fest nu, i en hel månad till finalen den 15 juli. Och att Sverige håller andan inför sin avspark på måndag.
Ledsen att regna på din parad, men idrott är politik. Och det är ingen hemlighet att auktoritära regimer gärna putsar fasaden med storslagna idrottsevenemang. OS i Berlin 1936, Nazitysklands välregisserade propagandagala, är förstås det eviga paradexemplet, men OS i Moskva 1980 och Peking, som invigdes 080808, hjälpte också till att låta diktaturer glänsa.
Nu firas det alltså fotbollsfest i auktoritära Ryssland som inte bara upprustar försvaret och nedrustar demokratin och sparkar på mänskliga rättigheter, utan som dessutom annekterat Krim, för krig i Ukraina, förgiftar landsmän utomlands och ogenerat försöker påverka andra länders demokratiska val. Också i Sverige.
Till alla som inte tror på det sistnämnda och hojtar russofobi för att de inget märkt: det är poängen. Det ska inte märkas. Allt går ut på att skapa förvirring, få etablerade sanningar att svaja och etablissemanget att framstå som dubiöst. Inte etablera en ny sanning, utan få folk att tvivla på den gällande. Inte i första hand få någon att tycka som man vill, utan om att få många att göra som man vill.
Och ryska trollfabriker gör sitt jobb väl.
På måndag möter Sverige Sydkorea i Nizjnij Novgorod. Vilket ansvar har de svenska spelarna för solkigt PR-spel och för att stå upp för svenska värderingar?
Inget alls.
De är där för att spela och – helst – vinna. Vad en medalj skulle betyda för att lyfta livsandarna detta polariserade valår går knappt att beskriva. Svårt – men enkelt.
När det kommer till värderingar blir det mer komplicerat. Spelarna måste uttrycka sig och bete sig anständigt, sexism och rasism är självklart uteslutet för män i landslagströja. Men att utöver detta lyfta människorättsfrågor eller kritisera Rysslands agerande är upp till var och en. Det handlar om yttrandefrihet och åsiktsfrihet, det handlar om trovärdighet.
Så det där med regnbågssnören i matchuniformen var ingen bra idé.
Det är Europaparlamentets informella hbtq-grupp som har skickat regnbågsfärgade skosnören till de europeiska landslagen – för att lagen med dem skulle protestera mot hur hbtq-personer diskrimineras och trakasseras i Ryssland.
Svenska Fotbollförbundet tackar nej till snörningen. Förbundet samarbetar med människorättsorganisationen Civil Rights Defenders och uppger sig ha utbildat och informerat spelare och ledare om situationen i Ryssland. SvFF är medvetet om att hbtq-gruppen är speciellt utsatt i det ryska samhället och att detta bryter mot de mänskliga rättigheterna. Den markeringen står alla spelare, alla ledare och personalen kring svenska landslaget bakom, försäkrar generalsekreteraren Håkan Sjöstrand i Aftonbladet (14/6). På plats ska varken spelare eller ledning ducka för de här frågorna eller tveka att visa var de står vad gäller mänskliga rättigheter – att spelare och ledare är goda förebilder och står upp för sina åsikter i alla situationer är viktigt.
”Men vi måste också få ha fokus på det vi är här för att göra i VM, den sportsliga prestationen – framförallt så här nära premiärmatchen och framförallt när vi spelar. Då kan vi inte koppla på massa nya initiativ och därför kommer vi inte nu att byta ut våra skosnören mot de regnbågsfärgade.”
En rimlig hållning.
En bred front kunde ge effekt – alla europeiska spelare med färgglada snören. Men protester som de som ska protestera kommenderas till, oavsett personlig uppfattning, blir auktoritärt på ett sätt som tar udden av protesten mot det auktoritära.
Däremot måste enskilda spelare som själva vill markera vara fria att göra det. Så där som när höjdhopparen Emma Green Tregaro i friidrotts-VM i Moskva 2013 tog ställning mot de då nya ryska antigaylagarna och hade naglarna målade i regnbågens färger när hon hoppade i kvalet. Löparen Moa Hjelmer hakade på.
Lagarna mot ”homosexuell propaganda” gör det straffbart att sprida information om homo- och bisexualitet till minderåriga i Ryssland.
Emma Green Tregaros tilltag fick stor uppmärksamhet, men i finalen var naglarna röda. Hon tog ställning – men följde till slut reglerna. Det illustrerar en grannlaga balansgång: inte bara ställa upp, för det kan ge legitimitet åt det som är fel, men samtidigt inte skada idrottsprestationen.
Allt handlar om att inte agera nyttig idiot. Inte var aningslös. Inte ställa upp som mannekäng för något man inte själv står för.
Enkelt? Verkligen inte.
Hovet och regeringen nobbar mästerskapet på grund av det politiska läget. Rätt, för fler politiska högdjur på läktarna, desto mera glans åt Kreml.
Alla som sparkar boll i VM nu – och alla världen över som tittar och hejar och vrålar och gråter – bidrar till en finare bild av Ryssland. Samtidigt som både ryssarna och arrangemangen kan vara värda detta så hamnar alldeles för mycket av strålglansen på regimen.
Fotboll är kalas. Men alldeles, alldeles underbart är detta VM inte.
Gå till toppen