Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Heidi Avellan

Heidi Avellan: Herrens outgrundliga vägar så bra tv.

Antingen säger det något om Danmark och Sverige. Som att Danmark är i grunden mer traditionellt och fortfarande tar religionen på allvar. Symboliserat av den svarta prästkappan och vita pipkragen, lite otidsenlig.
Eller så säger det något om dansk och svensk dramaproduktion. Som att dansk drama famnar bredare och lyckas skapa engagerande berättelser, långt bortom nordic noir.
Hur som helst är tv-serien Herrens vägar, vars sista avsnitt visades i veckan (på Svtplay till 11/7), sevärd.
Mitt i står prästen Johannes, son till en präst som var son till en präst och far till en präst, och försöker hantera sin frustration över karriär, missbruk, äktenskap och familj.
Spoilervarning: det går så där.
Johannes vrede är så stor och hans rop till Gud så innerliga och ursinniga. Ja, Gud, inte gud eller ”gud”. Här är inte bara bilderna snygga, musiken skön och rollbesättningen exakt – med Lars Mikkelsen som Johannes – utan Gud just Gud, utan ironi.
Svensk kulturdebatt har reagerat med lika delar hänförelse och en beröringsångest, som påminner om hur sekulariserat Sverige har blivit, långt bortom offentligt beslutsfattande. Det är svårt att se svensk dramaproduktion spinna runt tro och tvivel på det här sättet.
Gå till toppen