Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Min mening

Läsartext: Vi har fått uppleva det vackraste i en stad som kanske är världens vackraste

Instagram-flödet har kokat över av magnifika kvällsbilder när kärleken – den underbara solen – lämnat in för dagen med löfte om att vara tillbaka om några timmar. Det skriver Rickard Hansson.Bild: Johan Nilsson/TT
Isande vindar mot kinden.
Trots det fastnade jag för Helsingborg.
I år har vi helsingborgare fått en belöning vi knappt kunnat drömma om.
Nej, tyvärr har jag inte rätt att kalla mig för helsingborgare... men jag fuskar gärna lite i den frågan, eller ganska mycket egentligen... För sju år sedan behövde jag någonstans att ta vägen efter ett år i Mölndal, fjorton mil från hemstaden Falköping, och hamnade – av en ren slump – på tåget mot Helsingborg.
En cykel inhandlades på Blocket och morgnarna till jobbet i den bitande kylan i februari var ingen höjdare. Blåsten, den där förbannade blåsten!
Trots den, trots den... jag minns såväl när jag satt på cykeln – 37 meter söder om korsningen Södra Stenbocksgatan/Furutorpsgatan och krigade mot vinden, med pedalerna.
Det är ju här man ska bo!
Polletten trillade ned.
Besviken för att man inte upptäckt och förstått det tidigare, glad för att id-kortet visade en ålder av 21 år. Lite tid kvar, trots allt.
Ödet ville annorlunda i några år. Kärlek och jobb. Men den inre rösten hade dock klart för sig: Jag skulle tillbaka.
Tillbaka kom jag, i december 2016. Sorgen, besvikelsen, tomheten... våren i fjol? Sommaren i fjol? Ingenting. Nada. Zero. Noll.
Jag ville ju möta våren i Helsingborg. Depressionen eskalerade för två månader sedan när prognoserna visade tre-fyra grader in i april. Sålt smöret och tappat pengen. Vad hände?
Nej, det var inte klokt. Och det vi fått uppleva de under maj och juni är ett minne att ta med sig – ja, hela vägen till kistan. Pang, bom, smash!
Man trevar hem från Tropical Beach efter tiosnåret i piké och kortbyxor i slutet på maj. Längs med stranden och hamnen sitter kärleksfulla par och bara njuter av tillvaron. Instagram-flödet har kokat över av magnifika kvällsbilder när kärleken – den underbara solen – lämnat in för dagen med löfte om att vara tillbaka om några timmar. Sanden har nästan brännskadat känsliga fötter och havet har skrikit: ”Jag vill ha dig.”
Uteserveringarna har blommat på ett sällan skådat vis. Järnvägsgatan byggs om till en inbjudande allé. Grönområden blomstrar som aldrig förr. Värmerekordet rök all världens väg i maj. Man vaknar upp till solens strålar i ansiktet och kollar väderleksrapporten för säkerhets skull. Sol. Sol. Sol. 25 grader. Ytterligare en vecka till.
Jag vill inte höra ett enda klagomål i augusti.
Vi har fått uppleva det vackraste genom alla tider.
I en stad som kanske är världens vackraste.
Min kärlek till Helsingborg är inte (Öre)sund. Eller så är det precis det den är. Sveriges riviera. Jag är dig evigt tacksam.

Rickard Hansson

Läs mer: Skriv på Min mening
Gå till toppen