Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Hyllning till La Nilsson höll inte hela vägen

Sopranen Erika Sunnergårdh i Västra Karups kyrka under hyllningskonserten till Birgit Nilsson i tisdags.Bild: Tom Wall

Hyllningskonsert till Birgit Nilsson

KONSERT. Erika Sunnergårdh, sopran Michael Weinius, tenor Roland Pöntinen, piano Västra Karups kyrka Tisdag 26 juni

Birgit Nilssons konserter i Västra Karups kyrka var en mångårig tradition som satte den lilla orten på Bjäre på den musikaliska kartan. Det var konserter i det mindre formatet där sångerskan delade podiet med andra artister, främst unga sångare som belönats med hennes stipendium.
Vad kan då vara mer passande än att Båstad kammarmusikfestival anordnar en hyllningskonsert till Birgit Nilsson under hennes 100-årsjubileum i nämnda kyrka? Om man dessutom har en av de gamla stipendiaterna på podiet och ett program som dels består av romanser som fanns på hennes repertoar, dels avsnitt ur Richard Wagners musikdramer.
Men sopranen Erika Sunnergårdh och tenoren Michael Weinius, som tillsammans med den nye festivalgeneralen och pianisten Roland Pöntinen genomförde hyllningen, infriade inte helt de löften som konceptet väckte.
Erika Sunnergårdh bar upp den första halvans romansprogram. Hennes tolkningar av Sibelius "Demanten på marssnön" och "Säf, säf susa" var majestätiska. Tolkningarna av Lars-Erik Larssons Hjalmar Gullberg-sånger var övertygande. Hennes röst var inte idealiskt avpassad till det mer intima uttryck som hör till romansgenren, men den spände fint över hela registret.
I Hugo Alfvéns "Saa tag mit hjerte" mötte Michael Weinius upp med ett hudlöst vackert framförande. Det avskalade uttrycket i sången fångade Tove Ditlevsens dikt som hand i handske.
Så synd att hans tolkning av de andra Alfvén-sångerna inte höll samma höga standard. I synnerhet "Jag längtar dig" led av ett alltför operamässigt framförande där det inte fanns tillräckligt mycket av nyansering eller återhållsamhet.
Lika överdriven blev dynamiken i "Um Mitternacht" och "Ich bin der Welt abhanden gekommen" ur Mahlers "Rückert-lieder". Här sjöng tenoren som om han hade en hel symfoniorkester att överrösta. Desto vackrare var hans framförande av "Liebst du um Schönheit" och "Ich atmet einen Lindenduft", enkelt och okonstlat.
Konsertens andra halva bjöd på den udda kombinationen Leonard Bernstein och Richard Wagner. Sunnergårdh har uppenbart en soft spot för amerikanen och bjöd på nummer ur hans scenmusik. Bland annat den charmiga "So pretty" och "Take care of this house" ut Vita huset-musikalen "1600 Pennsylvania Avenue". Men den ledde henne också lite vilse i "A simple song" ur "Mass". Den klingade alldeles för uppstyltat med hennes operaröst. Sångens enkla uttryck kom helt bort här.
Andra halvans höjdpunkt föll på Weinius lott. I det lilla avsnittet "Amfortas! die Wunde!" ur "Parsifal" fick tenoren äntligen sjunga ut med sin klangstarka röst. Efter detta kändes slutduetten ur "Siegfried" som en överlastad coda och Liszts pianoversion av "Isoldes kärleksdöd" som en klåfingrig remix.
Läs alla artiklar om: Båstad kammarmusikfestival
Gå till toppen