Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Hade Olof Palme velat besöka årets arrangemang?”

Motreaktioner som politikerveckan i Järva med gräsrotsstöd dyker upp och det skulle inte förvåna mig om det är en början på en trend där väljarna runt om i Sverige tar saken i egna händer. Det skriver Magnus Ehrenberg, kommunikationskonsult verksam i Tyskland, Danmark och Sverige.

Första Almedalsannonsen, 1968. Allt var inte bättre förr, skriver Magnus Ehrenberg, kommunikationskonsult.
I sommar är det 50 år sedan dåvarande utbildningsministern Olof Palme (S) talade till folket från ett lastbilsflak i Almedalen. Med uppmaningen ”Kom fråga lyss och trivs” bjöd han in till diskussion om Socialdemokraternas dåvarande paroll ”Arbete, trygghet, utveckling”. De senare orden hör hemma bland partiets ledord även idag, men inte mycket annat är sig likt.
Hade Olof Palme velat besöka årets arrangemang? Oavsett politisk tillhörighet är det en relevant fråga. Vad som tidigare varit en plattform för politisk dialog och möten mellan förtroendevalda och gemene person är idag något helt annat.
Det råder ingen tvekan om att det politiska landskapet och kanalerna för kommunikation med allmänheten nu ser annorlunda ut, och allt var inte bättre förr.
Sociala medier har skapat en parallell plattform där en stor del av kommunikationen under Almedalsveckan utspelar sig på nätet. Vem som helst kan tekniskt sett engagera sig i debatten utan att behöva betala hutlösa priser för en våningssäng i utkanten av Visby. Kruxet är bara att inte särskilt många ser det som något angeläget att ägna sig åt under en förhoppningsvis varm vecka i juli. En orsak är att Almedalsveckan alltmer har utvecklat sig till en åtta dagar lång näringslivsfest.
Visst skulle man kunna tänka sig att jag som driver en kommunikationsbyrå som finns på plats i Almedalen tycker att det är alldeles utmärkt med mer fokus på näringsliv och mingel, men i själva verket ser jag fler fördelar med danska Folkemødets avslappnade upplägg. Här tar sig deltagarna tid till spontana möten och icke schemalagd dialog med nya kontakter. Folkemødet ger mer utrymme till att människor möts mer på samma nivå, mer på lika villkor, något som ger betydligt bättre utdelning än korta, schemalagda möten mellan olika redan högt uppsatta personer inom politik och näringsliv.
För sju år sedan hölls det första Folkemødet i Allinge på Bornholm inspirerat av Almedalsveckan i Visby. Bornholms Regionskommune bjöd då in till en fyra dagar lång hyllning till demokratin.
Regionskommunen ville plocka guldrussinen ur Almedalskakan och lära sig av Almedalens misstag. Med färre schemalagda mötesdagar och med ett större fokus på föreningslivet, snarare än på politik och näringsliv, var tanken att skapa en folkligare stämning än under Almedalsveckan. Antalet besökare har stigit från 10 000 första året, 2011, till över 100 000 i fjol. Det kan jämföras med Almedalens drygt 40 000 besökare i fjol. Folkemødet har också behållit sitt kortare program på fyra dagar.
Där Almedalsveckan har seglat iväg från vad det en gång var, har Folkemødet tagit vara på kärnan, ett möte där enskilda människor har möjlighet att prata med förtroendevalda politiker. Ett möte där intresseorganisationer från olika delar av landet får möjlighet att lyfta fram frågor och diskutera vad som är viktigt för dem, diskutera med politiker på lokal, regional och nationell nivå. Många sådana intressegrupper måste idag avstå ifrån att delta i Almedalen medan Folkemødet är precis vad det låter som: ett möte för folket.
Vad kan Almedalen då lära sig av sin danska motsvarighet? Folkemødet riktar sig till stor och liten, gammal och ung. Serverar pølse och pilsner snarare än rosévin och löjromssnittar. Scouter, Röda korset, lokala intresseföreningar och ungdomsgrupper har alla både råd och möjlighet att vara på plats och bidra till vad som bäst beskrivs som ett politiskt och folkligt hygge. En del svenska politiker och företrädare för intresseorganisationer har besökt Folkemødet, men fler borde göra så för att få inspiration.
Det finns naturligtvis alltid en risk att Folkemødet om 43 år serverar mer rosévin än pilsner – men med facit från hur det gått i Almedalen är risken liten att arrangörerna låter folkets möte utvecklas i den riktningen.
Att det om drygt två månader är val i Sverige gör att Almedalen förmodligen får större uppmärksamhet i medierna för vad som sägs och görs där, än vad som skett de senaste somrarna. Men samma faktum innebär att säkerhetspådrag och upphöjda politikers späckade scheman och korta närvaro lägger krokben för vanliga dödligas chans till dialog med sina förtroendevalda.
I slutändan är det en fråga om trovärdighet. Vad som tidigare var en plattform för öppen dialog och tillgänglighet till förtroendevalda politiker har i Almedalen idag blivit en stängd arena för eliten och de organisationer som har råd att lägga hutlösa summor på hotellrum under Almedalsveckan i Visby. Kommer politikerna för att frottera sig med näringslivet, eller kommer allmänheten till Almedalen för en unik möjlighet till personlig dialog med förtroendevalda?
Motreaktioner som politikerveckan i Järva med gräsrotsstöd dyker upp och det skulle inte förvåna mig om det är en början på en trend där väljarna runt om i Sverige tar saken i egna händer och skapar nya plattformar långt bort från rosévin och dj-battle där reklamfolk, journalister och politiker tävlar om vem som är den bästa dj:n.

Magnus Ehrenberg

Magnus Ehrenberg driver sedan 25 år kommunikationsbyrån Ehrenberg Sørensen kommunikation med kontor i Malmö, Köpenhamn, Hamburg, Stockholm och Oslo.
Läs alla artiklar om: Almedalen
Gå till toppen