Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Min mening

Läsartext: När jag kom till Sverige började jag jobba som svetsare dagen efter

På 60-talet fanns Kockums – ett stort varv i Malmö som hade omåttliga behov av svetsare. Dagen jag anlände till Sverige placerades jag i en barack och dagen efter började jag jobba på heltid. Det skriver Csaba Illyés.Bild: ROBERT GRANSTRÖM / TT
Jag har nu bott 52 år i det före detta underbara Sverige! På 60-talet fanns Kockums – ett stort varv i Malmö som hade omåttliga behov av svetsare. Dagen jag anlände till Sverige placerades jag i en barack och dagen efter började jag jobba på heltid. Min veckolön var 100 kronor netto.
Tack vare en omtänksam arbetskamrat började jag redan efter några månader studera på en folkhögskola. Möjligheten till studielån tog mig till högskolan. Därefter blev det jobb som byråkrat och några år senare avancemang till chefsbefattningar. Min tacksamhet mot Sverige är gränslös!
Jag förväntade mig aldrig att företrädare för det svenska samhället skulle se till att jag blev integrerad. Jag hade sökt mig till Sverige och självklart var det mitt eget ansvar att bli en del av det svenska samhället.
Under dagens och de senaste 30 årens asylinvandring har de styrande inte skilt på begreppen migrant respektive flykting. Den första söker sig till ett bättre liv, den andra flyr från något. De utan ekonomiska resurser hamnar i närområdet av landet man flyr ifrån. Att som majoriteten av dagens riksdagsmän och media benämna alla som uttalar ordet asyl för flyktingar är direkt stötande.
Man kan inte passera halva jordklotet inklusive Europa utan id-handlingar och hävda att man flyr för sitt liv. Som om livet vore hotat från exempelvis Italien vidare genom Österrike, Tyskland och Danmark – ända fram till Sverige.
Det som borde störa alla oss skattebetalande medborgare är det orimliga gynnande av så kallade nyanlända. Jag kan nämna det mest rättsvidriga: Gratis juridiskt biträde på skattebetalarnas bekostnad som driver ”flyktingens” sak. Ibland i tre instanser det vill säga i Migrationsverket, i Migrationsdomstolen och i Migrationsöverdomstolen.
Om jag ”missar”, säg 500 kronor i deklarationen och bestämmer mig för att tvista med Skatteverket – kommer då en jurist att gratis hjälpa mig genom alla instanser? När mina barn vill flytta till eget boende – vilken lag tvingar då kommunen att ge mitt barn egen bostad? Om jag blir sjuk, behöver medicin etcetera – vem erbjuder mig att betala 50 kronor i självkostnad?
Det finns många exempel på gynnande och särbehandling av människor som tagit sig till Sverige. Ingen kan påstå att Sverige har några skyldigheter mot andra än sina egna medborgare.
Den övergripande frågan är: Varför missgynnar så många av Sveriges riksdagsledamöter den egna majoritetsbefolkning och skattebetalande medborgare? Är det så att jag efter 52 år i Sverige inte förstått den svenska överhetens viktigaste slagord ”Allas lika värde” och ”Värdegrund”?
Mig är det inte synd om, jag är en privilegierad pensionär. Men vad säger den kvarts miljon pensionärer som lever under EU:s fattigdomsgräns på 12 500 kronor i månaden?
Kan inte ni som använder våra offentliga megafoner förklara för mig vad ”Allas lika värde” egentligen innebär?
Eller kanske ska jag överväga att fly en gång till - från Sverige.

Csaba Illyés

Läs mer: Skriv på Min mening
Gå till toppen