Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Bländande uppvisning

Musik i Kullabygden

MUSIK. Michala Petri & Lars Hannibal, Brunnby kyrka, onsdag 4 juli.
Musik i Kullabygden har under de senaste åren blivit lite av en vallfartsort för de som älskar blockflöjtsmusik när bland annat Dan Laurin gästat musikveckan. I onsdags var det så dags igen för storfrämmande med de små instrumenten. Den danska blockflöjtsvirtuosen Michala Petri spelade tillsammans med gitarristen Lars Hannibal i Brunnby kyrka.
Michala Petri har under flera decennier varit en av världens ledande på sitt instrument och varit lika framgångsrik i den gamla musiken som i det nyskrivna. Detta speglades också i den musik som spelades på konserten. Från Jacob van Eycks tidiga 1600-tal till den nu levande Sunleif Rasmussen via Bach, Händel , Carl Nielsen och Grieg.
Här blandades också originalkompositioner friskt med de egna specialskrivna arrangemangen. Petri var lika hemma bland stycken som ursprungligen skrivits för violin som för piano. Allt klingade lika idiomatiskt även om hon var tvungen att byta storlek på blockflöjt i och mellan de olika numren.
Mest fascinerande i mina öron var de stycken Petri spelade solo. I de korta variationsstyckena av van Eyck var hon rent hypnotisk att uppleva. Kontrasten mellan hennes strama uppenbarelse och djupa koncentration å ena sidan och å den andra de virvlande rörelserna som hennes fingrar gjorde. Lägg därtill att man undrade när hon hann att andas bland alla dessa snabba löpningar.
Den färöiske tonsättaren Sunleif Rasmussen hade en skapat en slags uppdaterad version av van Eycks modell i variationerna över psalmen "Sorrig og Glæde". Den yttrade sig framför allt i en lätt svindelframkallande tonal osäkerhet. Det var som att åka kana med öronen.
Mindre äventyrliga var sonaterna av Bach och Händel men lika elegant framförda. För mig tog det dock en liten stund att vänja sig vid att ackompanjemanget inte bestod av luta utan gitarr. Till en början saknade jag lutans sprödare klang.
Även i Lalos "Fantaisie norvégienne" med sin udda blandning av norsk folkton och spansk salongsmusik fungerade samspelet utmärkt mellan de två musikerna.
Gå till toppen