I södra Dalarna finns en liten myr som jag går till varje sommar. Chansen att hitta hjortron lockar mig och familjen dit. Men framför allt är där tyst. Åtminstone tills vi kommer, och stundvis även då. Eller tyst är där ju egentligen inte. Insekter surrar mellan tuvorna, fåglar småpratar i träden, och under och över alltihop går skogens sus i stilla vågor. Det är en högtidsstund att vara där när lugnet lägger sig. Så döm om min irritation när en mobiltelefon ringer eller ett flygplan brummar förbi! I Malmö Live är jag tolerant vad gäller störningar. Vid myren är det annorlunda.