Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Trots högt tempo fanns det tid att lyssna

Per Nilsson, Lund, har dött endast 77 år gammal, och sörjs närmast av hustrun Eva och döttrarna Katarina och Malin med familjer

Vi skulle ha velat hålla ett tal till Per – kanske på nästa födelsedag. Men Per dog helt plötsligt en lördag i maj – hemma – utan förvarning.
Per kom från Linköping till Lund för att läsa medicin. Han fann sin Eva (född Falk), liksom han, väldigt driftig och målmedveten. De fick döttrarna Katarina och Malin.
Vi lärde känna Per genom Eva redan i slutet av 70-talet, då hon ansvarade för pedagogiskt utvecklingsarbete vid Lunds Universitet bland annat inom läkarutbildningen.
Per sjöng och kappseglade – framgångsrikt. Han blev skidinstruktör och flygläkare. Han forskade och doktorerade och jobbade kliniskt som öronläkare och audiolog, först på Allmänna sjukhuset i Malmö och senare på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, en kort tid på Saab i Malmö och mot slutet i Danmark, där han sedan länge hade forskarkollegor som utvecklade allt bättre hörapparater. Det blev ett 40-tal vetenskapliga artiklar.
Per var fokuserad och metodisk i allt han företog sig. När Eva ville ha kvar utsikten från köksfönstret på gården i Göinge – ja, då införskaffade han ett antal Highland cattle, gärdade in och skötte om. På traktorn och i skogen trivdes han, även om det var tungt ibland.
Gällde det vin, så läste han på och delade generöst med sig såväl av kunskaper som av kvalitetsviner. Provningarna i släkt och vänners lag hade närmast vetenskaplig karaktär. Gällde det ål, så var sinnet för såväl kvalitet som kvantitet tydligt. ”Kommer Per på gille i år?” frågade åla-fiskaren Kalle. ”Jaha, då tar vi ett kilo till”.
Per och Eva skapade traditioner för fest och firande som de tillsammans med döttrarna hållit fast vid. Vi är många som fått njuta deras stora gästfrihet på bemärkelsedagar, majbål och julgransplockningar.
Men framför allt vill vi lyfta fram att Per, trots högt tempo, alltid var helt närvarande i stunden för samtal om viktiga ting. Våra barn räknade tidigt Per som en av få vuxna, som inte bara ställde frågor, utan som också lyssnade på svaren.
Det är en förmån att tillhöra familjens vänkrets och vi kommer alltid att sakna dig, Per.
Beata Skanse och Magnus Kåregård med döttrar
Gå till toppen