Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Låt Trump gå på. En viktig vänskap ändå.

Trump och May i Bryssel på onsdagen.Bild: Geert Vanden Wijngaert
Hur mycket allvar ligger i ett skämt? Frågan har dröjt sig kvar inom Nato sedan detaljer spridits om ett samtal i Washington. När statsminister Stefan Löfven (S) i våras besökte den amerikanske presidenten Donald Trump kom det svenska förhållandet till försvarsalliansen på tal. Löfven förklarade att Sverige står nära Nato, men prövar graden av samarbete "från fall till fall". Trump ska då ha svarat att USA överväger att inta en liknande position.
En högt uppsatt amerikansk tjänsteman försäkrade i efterhand för Washington Post att presidenten bara skämtat. Men övriga Natoländer kunde hålla sig för skratt. De ömsesidiga försvarsförpliktelserna är alliansens hårda kärna och USA:s försvarsmakt dess viktigaste garant.
Men Trump gjorde ingenting för att släta över förvecklingarna inför Natotoppmötet i Bryssel som inleddes på onsdagen. Istället vred han upp tonläget ytterligare i det utdragna bråket om försvarsanslagen.
"Jag kommer att säga till Nato: ni måste börja betala era räkningar", förklarade han inför mötet.
I sak har han rätt. USA står för en oproportionerligt stor andel av satsningarna på den gemensamma försvarsförmågan. Därför beslutades vid ett Natotoppmöte 2014 att samtliga medlemmar senast 2024 ska lägga motsvarande 2 procent av sin BNP på försvaret. Men Trump är inte känd för sitt tålamod och går nu till öppet angrepp mot Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Med den starka tyska ekonomin borde hon omgående kunna höja försvarsanslagen, menar han.
Inför mötet passade Trump även på att kritisera tyskarnas klartecken till en ny rysk gasledning.
"Tyskland är en rysk gisslan eftersom de får så mycket av sin energi från Ryssland", sade presidenten. Att energiförsörjningen är en nationell fråga som står utanför Natosamarbetet bekymrade honom uppenbart inte.
Tonen var inte trevligare när Trump kommenterade brittiska premiärministern Theresa Mays regeringskris. Istället för att stöda henne när han intervjuades om ämnet öste han lovord över Boris Johnson – som lämnade utrikesministerposten i protest mot Mays politik.
Till saken hör att Storbritannien alltjämt är USA:s närmaste allierade och att Trump på fredag har ett statsbesök inbokat hos May. På måndag träffar han sedan den ryske presidenten Vladimir Putin i Helsingfors.
Det senare mötet kanske blir enklare än Natomötet i Bryssel, har Trump låtit antyda. Magstarkt, inte minst mot bakgrund av Rysslands annektering av Krim och smygkrigande i östra Ukraina.
Visst vore det lätt att uppgivet vända ryggen till när Trump går på i ullstrumporna. Men det skulle inte vara någon hållbar strategi.
Förvecklingarna till trots förblir Nato den främsta garanten för säkerheten i världen. Därför var det också välkommet att Stefan Löfven deltog i arbetsmiddagen i Bryssel på onsdagskvällen. Och även om de transatlantiska banden är svagare än förut har de svåröverskattad betydelse för den fria världens framtid.
Den amerikanske vännen kan vara svår och burdus, men är ändå en viktig förtrogen i världspolitiken.
Gå till toppen