De oändliga raksträckorna genom Arizonas öken är en mäktig upplevelse. Bergen i fjärran, de karaktäristiska saguarokaktusarna, det bleka men ändå obarmhärtiga solljuset. Oändligheten.

Här och var en samling hus. Tänk att folk kör på den här vägen och tänker: ”här bor jag, äntligen hemma”.

En bit utanför Prescott stannar vi på en luggsliten vilda västern-bar som visar sig ha varit en bordell i hundra år (inte numera). Ägaren, som måste vara nästan lika gammal, hör dåligt och serverar mat av tvivelaktig kvalitet. Men han berättar gärna om ställets historia och Arizonas förträfflighet. Baren är bortom dammig, sofforna och biljardborden katastrofala och etablissemanget skulle aldrig klara en svensk livsmedelsinspektion.

Kontrasten mot tjusiga Del Mar utanför San Diego, där vi landar dagen efter, är monumental.

Man måste älska det där med USA. Mångfalden, möjligheterna, kontrasterna.

Precis som man måste hata den fruktansvärda misär vi möter bland uteliggarna på Venice beach en morgon. Eller den bisarra upplevelsen som det är att köpa glass på ett rastställe mitt i öknen och upptäcka att man också kan köpa en AK47 eller något annat kraftfullt handeldvapen över disk.

Viktigast: det måste gå att hålla två tankar i huvudet samtidigt. USA kan vara underbart fantastiskt, men också motsatsen.

Som Sverige tänker jag.

Vi plågas av fruktansvärt gängvåld och dödsskjutningar i Skånes två största städer. Söder i Helsingborg kallas åter för Lilla Chicago och många känner en rädsla för att ens gå ut på kvällarna.

Katastrofalt på så många sätt.

Samtidigt är Sverige rent objektivt ett av världens tryggaste samhällen där förhållandevis få drabbas av våldsbrott. Och på så många andra, mycket relevanta sätt, är Sverige ett fantastiskt land att leva i.

I dag kan du läsa om tillgängligheten på vårdcentralerna i Skåne. När det gäller primärvård är vi inte bäst i världen. Och vem har missat de problem som under flera år funnits på en överbelastad akutmottagning i Helsingborg? Ingen som läst den här tidningen i alla fall.

Betyder det att vården i Sverige generellt är en katastrof? Inte ens i närheten.

Det finns hur många rankningar som helst som placerar Sverige i topp när det gäller exempelvis vårdeffektivitet, eller vilka länder som är bäst på att genom sjukvård rädda folk från att dö.

Donald Trump blev president i USA efter en fruktansvärt polariserad, onyanserad och fientlig valrörelse. I september är det val här hemma. Klarar vi av att vara mer nyanserade, se fler sidor av verkligheten, hålla två tankar i huvudet samtidigt?

Jag hoppas verkligen det.