Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Min mening

Läsartext: Avhysning kan få ett omänskligt högt pris

Kronofogden kan få uppdraget att vräka, avhysa, människor från sina bostäder – till exempel de som inte betalat sin hyra. Men politikerna borde göra mer för att hitta andra lösningar, menar insändarskribenten.Bild: Hussein El-Alawi
Avhysning – att tvingas lämna sitt hem – är inte enbart en skam för den som drabbas, utan en skamfläck för vårt välfärdsland att det fortfarande förekommer. Det är inte ens ovanligt att barnfamiljer blir avhysta när de hamnat efter med hyran. Det är Kronofogden som får uppdraget och det finns möjligheter att handla medmänskligt. Jag har läst om en kronofogde som inte utförde utmätningar omkring juletid, men det var längesedan.
Nyligen tog en stillsam, arbetslös person märkt av sjukdom och som ägde en bostadsrätt sitt liv strax innan Kronofogden skulle komma för att förrätta avhysningen. Personen ville inte bli sjukskriven utan levde helt på egna medel, men hade råkat i tillfälligt obestånd och inte kunnat betala hyran under några månader. Föreningens styrelse beslutade då att fullfölja den juridiska processen som ledde till avhysning. Detta låter drastiskt.
Bostadsrätten hade kunnat säljas av innehavaren för flera hundratusen kronor. Eftersom bostadsinnehavaren var död kunde avhysningen inte verkställas och eftersom det blev ett så olyckligt slut kan man undra om den avhysningshotade hade fått rätt information.
Det krävs mer omsorg när man informerar en skamfylld och panikslagen människa, som dessutom är drabbad av allvarliga sjukdomar. Man måste förstå en människas förtvivlan över att bli utkörd ur sitt hus, utmätt och utan pengar och bostad. Det är katastrof, en skam och en förnedring för den utsatte som alla kanske inte kan föreställa sig, men som man borde försöka att sätta sig in i. Skamkänslor ger tystnad. Anhöriga som skulle ha ingripit fick inget veta förrän efteråt då personen redan var död. Ett liv kan inte ersättas.
Detta med information, avhysning och att söka efter anhöriga och också andra lösningar är något för politiker och lagstiftare att begrunda och förändra.
Gunilla
Gå till toppen