Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Heidi Avellan

Heidi Avellan: Läs som ett fruntimmer.

Barn läser mindre än förr. Och sämre. Särskilt pojkar är illa ute. Män måste visa att läsning är roligt.

Läs. Så barnen lär sig läsa.Bild: Christine Olsson/TT
Du kan klappa på mig här när den är slut. Sjuåringen pekade på sin axel och lade sedan en kudde över huvudet, för att slippa se och höra.
Kaxen som utan problem spelar skjutspel och tittar när Power Rangers dödar monster klarade inte av kapitlet i Bröderna Lejonhjärta där Skorpan och Jonatan ska kämpa ner Katla. Inför urtidsmonstret blir den tuffaste skör.
Så fungerar en bra bok. Den ger bilder i huvudet – och ibland är de riktigt ruggiga. Fast till slut går det så som generationer lärt sig: det god vinner. Katla dör. Och Karm. Skorpan är ingen liten lort utan tar Jonatan på ryggen och hoppar utför stupet. Han ser ljuset. Nangilima.
Barnen andas ut. Sedan kan vi prata om mod och liv och död. Om odjur. Och de där bilderna man får i huvudet när man läser eller lyssnar på en berättelse.
I den nya läroplanen för förskolan vill regeringen lyfta högläsningen. Det är klokt. Fast med barn i väldigt olika åldrar har jag upplevt trender komma och gå i förskola och skola, och läsningen – att läsa högt eller lyssna när barnet läser, att uppmuntra och tjata – har funnits med hela tiden.
I förskolan har det lästs, i skolan likaså, med turer till biblioteket. Men hur har barn det hemma? Ser de föräldrar som läser mer än uppdateringar på sociala medier?
Vi vuxna behöver visa att det är en njutning att försjunka i en bok. Då menar jag inte bara mammor som är med i bokcirklar, läser och diskuterar. Utan också pappor.
Real men don’t eat quiche, som Bruce Feirstein skriver i sin skämtsamma bok om maskulinitet, på svenska Riktiga karlar käkar inte paté. Men riktiga män läser. Och när de läser blir de exempel för sina söner. Läsning får inte bli ett fruntimmersgöra, grymtar Ulf Lundell i sin nya bok Vardagar, medan han stänger av Lundströms bokradio i bilen:
Hela litteratursfären känns som en damig bokklubb idag
Hur i helvete tror man att killar ska börja läsa i den damklubbsatmosfären … Litteraturen kommer att tyna bort på Damavdelningen tre trappor upp
Han har fel, kvinnor läser får litteraturen att leva. Men ur en manlig synvinkel har han en poäng.
Läser vi inte blir Sverige ett land av de facto-analfabeter. Ett land där skriven information inte går fram. Var tredje svensk 15-årig pojke är inte läskunnig, på riktigt. Det är alarmerande.
”Den starkaste myten om läsning är antagligen att i vår moderna, utbildade västvärld kan alla läsa”, skrev tidningens skolreporter Emma Leijnse, (12/4 2016) då hon redogjorde för Pisamätningen bland 15-åringar, som delar in läskunnigheten i olika nivåer mellan ett och sex. Från att läsa vad som står på vägskyltar eller information om öppettider, över nivå två – att utläsa huvudtanken i en text där informationen finns på ett enda ställe och är ganska tydligt utskriven till att hitta information på fler ställen i texten och sedan hitta det underförstådda.
En dagstidning ligger ungefär på nivå tre. För att kunna läsa en roman med behållning krävs oftast minst nivå fyra.
Men 19 procent av EU:s 15-åringar når inte upp till nivå två. Och i Sverige har andelen icke läskunniga har ökat från 13 till 23 procent på tio år. Var tredje pojke hamnar på nivå ett.
Sedan något år pågår satsningen "Hela Sverige läser med barnen" där skola, kultur, idrott och föreningsliv ska samlas runt läsfrämjande insatser. Kulturrådet har delat ut pengar till läsfrämjande projekt inom idrottsföreningar – vuxna idrottsstjärnor eller barnens tränare agerar läskompisar eller tipsar om böcker. Visar att coola killar läser.
Och nyligen föreslog regeringens läsdelegation i Barns och ungas läsning – ett ansvar för hela samhället (SOU 2018:57) en rad åtgärder och ett permanent Läsråd som sammanhållande kraft för olika aktörer.
Fråga vad ditt barn läser. Tipsa om böcker. Gå med till biblioteket. Strössla med böcker hemma, lägg dem i frestande högar på bord och hyllor. Som fruktskålar, föreslogs i ett specialprogram i P 1 (6/6) där hjärnforskaren Martin Ingvar berättade att läsning förändrar hjärnan. Den driver på specialiseringen av hjärnhalvornas funktion. Hjärnan är som en muskel, när den inte används utvecklas den inte.
Att väldigt många går igenom skolan utan det grundläggande verktyget läskunnighet beror enligt honom på fel metoder: eleverna får volymträning, men få lärare har förmågan att ge specifik träning där eleven behöver hjälp. Framför allt brister det när hjärnan är som mest formbar mellan sex och tio års ålder. Slukaråldern.
Själv var jag ett barn som släpade hem tunga kassar från biblioteket och älskade regniga dagar då ingen ställde till med blåbärsplockning, utan det gick att gömma sig bakom en bok.
Just det här var bättre förr, mycket färre barn är bokslukare idag. Tyvärr, för övning ger verkligen färdighet. Ska hjärnan komma ihåg är det viktigt att visa något för den många gånger. Så går läsning från enskilda bokstäver till hela ord.
Läs och ha roligt och ha tålamod med läsande barn, lyssna och resonera kring vad som sägs i texten. Glädjen i att förstå är hjärnans belöningsmekanism.
Det låter beskäftigt. Men läser vi inte blir Sverige ett fattigare land där färre kan leva sig in i andras liv. Böcker tränar empatin, böcker låter oss krypa in under andras skinn och se med deras ögon.
Aktivera inte ungarna. Drivbänk för en bokslukare är en tråkig sommar – att fly från. Eller en het sommar – med tyst skugga.
Läslugn är en rar vara. Och en gåva till barnen.
Gå till toppen