Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Det finns hopp om storken

Bild: Bertil Thuné

null

Storkens återkomst. Dan Persson & Per Blomberg, foto & text. Swelo Mediaproduktion. Fågelbilder. Karl Mårtens, akvarell & grafik. Tomarps kungsgård t o m 19 augusti.

Storkparet på Tomarps kungsgård är inte hemma när jag anländer. Det är mitt på dagen och de är ute på ängar och våtmarker och letar grodor och daggmask. Det stora boet på taket visar att de här, norr om Kvidinge, återtagit sin plats som det sydsvenska odlingslandskapets speciella fågel.
I parken nedanför berättar en informationsrik skärmutställning om storkens levnadsvanor och om det 30 år gamla projektet att på nytt få storken att häcka i Skåne. Det största problemet har varit att få fåglarna att flytta, istället för att övervintra vid hägnen och förbli beroende av utfodring. Sedan 2011 har äntligen ungfåglarna börjat migrera, rapporterar Storkprojektets ordförande Linda Birkedal i senaste numret av Sveriges Ornitologiska Förenings tidskrift Vår Fågelvärld.
Det finns alltså hopp att storken, efter mer än hundra års frånvaro, än en gång ska bli en skånsk karaktärsfågel. På kungsgårdens galleri visas suggestiva fotografier av storkar i närbild, på bo och som ett självklart inslag i ett mer ekologiskt medvetet jordbruk. Dan Persson och Per Blomberg som gjort utställningen har också gett ut boken ”Storkens återkomst”. Mellan 100 och 150 par storkar räknar projektet med att kulturlandskapet har bärkraft för.
På kungsgården ställer samtidigt den amerikansk-svenske fågelkonstnären Karl Mårtens ut akvareller och grafik. En fin film visar hans av zenbuddhistiskt tuschmåleri inspirerade teknik: med tjocka penslar går han till omedelbart och beslutsamt angrepp mot det storformatiga papperet. Närmast intuitivt och utan annan bildförlaga än sin egen skådarerfarenhet drar han snabbt upp en flödande grund för fågelporträttet. Slump och erfarenhet samverkar, och ornitologisk expertis tillkommer när Mårtens med kolpenna och tunnare penslar gör fågelns huvud färdigt.
Särskilt näbb och blick är pregnanta i Mårtens bilder, som när de är som bäst blir både konst och karaktärsstudier, hittar precis rätt balans mellan impression och exakt återgiven detalj. Sedan är det en smaksak om man föredrar hans intima, meditativa tättingar och snäppor i litet format eller de större, dramatiska bilderna av örnar och andra rovfåglar. Själv stannar jag vid en svartsnäppa, en gärdsmyg och en subtilt, rytmiskt komponerad skatbild.
Gå till toppen