Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Regeringen måste förklara varför NMR ska förbjudas men inte kriminella organisationer.”

När grundlagens kapitel om fri- och rättigheter infördes var aldrig avsikten att förbjuda nazistiska partier. Regering och riksdag litade på den svenska demokratin. Det skriver Anders Sannerstedt, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet.

Mörka skuggor när medlemmar i NMR (Nordiska motståndsrörelsen) håller möte vid Hamnplan i Visby under politikerveckan i Almedalen.Bild: Henrik Montgomery/TT
Regeringen vill förbjuda Nordiska motståndsrörelsen, NMR. Det finns många goda motargument utifrån ett demokratiskt perspektiv. Men en viktig fråga är om grundlagen ger regeringen den möjligheten.
Skyddet för medborgerliga fri- och rättigheter regleras i Regeringsformens andra kapitel. Regeringen lutar sig mot § 24 där det står att en sammanslutning kan förbjudas antingen utifrån att organisationen har en verksamhet av militär eller liknande natur (vilket inte är fallet med NMR), eller att organisationen har en verksamhet som ”innebär förföljelse av folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande”.
Det förslag som Tobias Billström (M) snabbt kastat fram; att förbjuda våldsbejakande organisationer även på yttersta vänsterkanten är således inte möjligt. Det måste handla om förföljelse av folkgrupp, och sådant ägnar man sig inte åt inom extremvänstern (om inte nazister eller kapitalister är att betrakta som ”folkgrupp”).
Vad som ska läggas i ordet ”innebär” är i paragrafen inte närmare preciserat. Det hänger samman med att den infördes för att tillgodose ett krav i FN:s rasdiskrimineringskonvention. Rimligen är innebörden att förföljelse av folkgrupp måste spela en central roll i organisationens verksamhet. Det skulle kanske vara möjligt att förbjuda Ku Klux Klan i Sverige. Men frågan är om förföljelse av folkgrupp är en så central beståndsdel av NMR:s verksamhet.
Justitieminister Morgan Johansson (S) har fel när han säger att villkoret förföljelse av folkgrupp i § 24 infördes först 2010: regeln fanns redan när kapitlet om fri- och rättigheter trädde i kraft 1980. Det som hände 2010 var bara att ordet ”ras” togs bort och paragrafen försågs med tillägget ”annat liknande förhållande”. Tillägget torde betyda att nu inkluderas förföljelse av hbtq-personer.
Regeringsformen lägger fler hinder i vägen för den som vill begränsa föreningsfriheten. I § 21 går det att läsa: Begränsningen måste ”tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle” och begränsningen ”får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den”. Det gör att regeringen har skyldighet att ”noga redovisa sina syften”. Det är klart uttryckt såväl i förarbetena till lagen som i den mest auktoritativa boken om hur grundlagarna ska tolkas: Grundlagarna, av Erik Holmberg och Nils Stjernquist.
De skäl som regeringen hittills framförtär dels att NMR ägnar sig åt ”hat, hets och hot”, dels att människor blir rädda och avstår från att delta i det politiska livet. Hat är inte straffbart, men olaga hot är det, och i det vaga uttrycket ”hets” ingår vissa handlingar som är straffbara. Regeringen står därmed inför den grannlaga uppgiften att förklara varför Brottsbalkens regler inte är tillräckliga. En förklaring skulle kunna vara att polisen inte har tillräckliga resurser, men det är knappast ett tillräckligt skäl.
När det gäller medborgares rädsla är det polisens uppgift att garantera ordning och säkerhet vid möten och demonstrationer. Regeringen måste alltså även förklara varför det också behövs ett förbud mot organisationer som NMR. Dessutom finns det andra organisationer vars verksamhet till stora delar är brottslig, till exempel kriminella motorcykelgäng, men i det fallet avstår regeringen från förbud. Regeringen måste förklara varför NMR ska förbjudas men inte kriminella organisationer.
Man kan invända att det som är speciellt med NMR är att organisationen är nazistisk och vill avskaffa demokratin. Det är riktigt, men § 21 lägger ytterligare ett hinder i vägen: en begränsning av föreningsfriheten får inte göras enbart på grund av politisk åskådning, inte ens om det är fråga om en antidemokratisk eller våldsbejakande ideologi.
Sverige har haft nazistiska partier under hela efterkrigstiden utan att förbud aktualiserats: Nordiska Rikspartiet, Nationalsocialistisk Front och Svenskarnas Parti.När grundlagens kapitel om fri- och rättigheter infördes var aldrig avsikten att förbjuda nazistiska partier. Regering och riksdag litade på den svenska demokratin.
Odemokratiska åsikter ska bemötas med demokratiska metoder, det vill säga fri och öppen debatt.
Andra kapitlets § 21 är inte någon vag målsättning eller någon tänjbar gummiparagraf. Vi får se om tanken på ett förbud överlever valnatten, när rötmånaden och valrörelsen väl är över. Skulle en nytillträdd regering ändå vilja utreda förslaget så måste man hoppas att Sverige inte får ännu ett exempel på att lagar är slarvigt förberedda och illa skrivna.

Anders Sannerstedt

Anders Sannerstedt är docent i statsvetenskap vid Lunds universitet.
Läs mer: Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen