Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Henrik Nilsson: Kosmetiska reformer på Kuba.

Kubas president Miguel Diaz-Canel och den förre presidenten Raúl Castro. Foto: AP photo Desmond BoylanBild: Desmond Boylan
Skydd för privat egendom, uppmuntring av utländska investeringar och möjlighet för homosexuella att få gifta sig. Det är några föreslagna ändringar i Kubas konstitution som folket ska få rösta om i höst. Det kan låta som ljuv musik. Men Kuba är fortsatt långt borta från verklig demokrati.
Efter att Fidel Castro som styrde landet mellan 1959–2008 dog tog hans bror Raúl Castro över makten. Under Raúl Castros tid genomfördes reformer som öppnade för en begränsad men viktig liberalisering av samhället. Den privata sektorn i Kuba har vuxit men är än så länge liten och hårt ansatt. Ungefär 12 procent av landets arbetsstyrka är idag egenföretagare, enligt Reuters.
Det är Raúl Castros reformer som det regerande kommunistpartiet nu vill införliva i landets konstitution. Trots de positiva nyheterna är reformerna begränsade och kommunistpartiets makt fortsatt ohotad.
Konstitutionen förtydligar Kubas enpartistyre och makten är koncentrerad till en liten grupp människor. Reformerna kan slopas lika snabbt som de införs. Förändringarna som rör privat ägande är begränsade och brott mot reglerna leder till hårda böter. Kubas befolkning kommer att fortsätta att leva under hårt förtryck.
Alla förslag har inte offentliggjorts ännu. I civilsamhället har röster höjts för att öka pressfriheten. Om regeringen lyssnar på dem återstår att se. Fortsatta förändringar lär ske långsamt för att inte hota kommunistpartiets ställning.
Med Kubas mått mätt är de konstitutionella förändringarna ett stort steg framåt. Det är många som har tvingats leva under förtryck som nu får en viss legitimitet och erkännande.
Vad de konstitutionella förändringarna kan ha för konsekvenser i framtiden återstår att se. Om Kubas regering vill att landet ska fortsätta att utvecklas lär de sannolikt behöva öppna för ytterligare marknadsreformer. Kubas handel med omvärlden är begränsad och här finns en chans för det internationella samfundet att pressa på för mer reformer.
USA har länge krävt att landet demokratiseras som ett villkor för utökade relationer. Det har inte gett önskad effekt. Men Kubas viktigaste handelspartner Venezuela befinner sig i kaos och Kuba börjar få ont om alternativ – utöver Kina. Också det borde utnyttjas.
Det kubanska folket längtar efter frihet och nya möjligheter. Det visar inte minst de egenföretagare som tog chansen efter reformerna som genomfördes av Raúl Castro.
Ledningen för kommunistpartiet har varit tydlig och i samband med offentliggörandet av de föreslagna ändringarna sagt att Kuba aldrig kommer att införa kapitalism. Men det verkar som att även de mest hängivna kommunisterna vacklar i sin ideologiska övertygelse.
Gå till toppen