Moderaternas gruppledare Tobias Billström gick på tisdagen till hårt angrepp mot Sverigedemokraterna på Aftonbladet Debatt. SD är enligt honom ett parti utan grundläggande värderingar och oförmögna att hantera problem Sverige står inför. Partiets agerande kallade han ”oseriöst och skapar politisk instabilitet”.

Det har han helt rätt i.

Under den senaste mandatperioden har Moderaterna i stället valt att göra upp i viktiga långsiktiga frågor som pensionerna och det finanspolitiska ramverket med bland andra Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

I Staffanstorp är det dock annat ljud i den moderata skällan. Kommunstyrelsens ordförande Christian Sonesson (M) säger till tidningen (25/7) att han utesluter samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet eftersom ”de är politiskt så långt ifrån oss, det finns ingen gemensam nämnare och därmed är det inte lönt att samarbeta med dem”. Ett styre tillsammans med Socialdemokraterna ser han inte heller som ett alternativ.

När det kommer till SD vore det dock ”fel att stänga dörrarna innan valet, då finns det kanske inget utrymme efter valet”.

Att Moderaternas syn på samarbete med SD och MP skiljer sig åt på riks- och lokalplan behöver inte vara något konstigt. Samma parti kan se olika ut i olika delar av landet.

När man läser Miljöpartiet i Staffanstorps valmanifest undrar man dock vad som gör partiet så otänkbart som samarbetspartner. Är det fler cykelparkeringar, återvinning eller satsning på fältgruppens förebyggande arbete för trygghet som Sonesson inte kan svälja? Som gör att MP smakar mer illa än SD som i sitt principprogram resonerar om människors olika nedärvda essenser, som vill begränsa kvinnors rätt till abort och som vill gå ur EU?

Sonesson resonerar vidare om att det inte går att ”fullständigt utesluta ett parti på sätt som har skett på många håll i Sverige, det skulle vara märkligt att utesluta en så stor del av väljarkåren”. Så kan man visserligen resonera. Men varför utesluter Sonesson då Vänsterpartiets och Miljöpartiets väljare? Och Socialdemokraternas? Sett till förra valresultatet motsvarar det 35,95 procent av väljarna i Staffanstorps kommun.

Det här är dock inte första gången som inte minst logiken i den lokale moderatledarens uttalanden lämnar en del i övrigt att önska.

Staffanstorp har gjort sitt bästa för att slippa ta emot nyanlända, och hänvisat till bostadsbristen: ”Skulle vi ha smällt upp modulbostäder där man så att säga bara bor med sina landsmän och har svårt att komma in i samhället?", sade Sonesson då till tidningen.

När kommunen till sist motvilligt var tvungen att ordna fram boende ställde man istället husvagnar på ett gärde i utkanten av Staffanstorp. ”Det är kallt, det är ensamt och det är isolerat … hur ska jag kunna integreras här?”, som en av de boende sammanfattade situationen i höstas.