Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Moa Berglöf: Lär av apokalypsen.

Katastrofer fascinerar. 2016 anordnades loppet "Run for your lives" genom ett zombieapokalyptiskt Örebro centrum.Bild: Pavel Koubek/TT
Det råder torka och eldningsförbud i Sverige. Kolonner med brandbilar reser genom landet för att släcka bränderna i norr. Människor söker skugga var den går att finna, djur nödslaktas och växtlighet dör i brist på bevattning. I min lägenhet har jag dragit ned alla rullgardiner och både dörrar och fönster har stått öppna hela dagen. Ändå är det tryckande varmt ända in på natten. Det finns bara en sak att göra en sådan här julikväll: se en postapokalyptisk film.
I de postapokalyptiska berättelserna är katastrofen inte bara annalkande, utan ett faktum. Virus sprids över världen. Kärnvapenkrig bryter ut. Zombier tar över. Naturkatastrofer ödelägger länder och civilisationen kollapsar. I sina mörkaste stunder tvingas människor möta varandra. Samarbeta, överleva. Åtminstone några av dem.
Postapokalypsen – livet efter civilisationens undergång – har länge haft en plats i den populärkulturella historien. Idag är det folkliga uppsvinget ett faktum, inte minst tack vare framgångsrika tv-serier som The Walking Dead, där zombier tagit över världen, och storsäljande böcker som Hungerspelen, där desperata tonåringar tvingas döda varandra i det postapokalyptiska landet Panem.
Men idéerna om apokalypsen och vad som ska ske därefter är inget nytt för vår tid. Undergångsfiktionen har alltid funnits, och då inte sällan byggd på religiös grund. Faktum är att eskatologi – läran om de yttersta tingen – är en del av de flesta stora religioner. De fyra ryttarna i Bibelns uppenbarelsebok är kanske det mest kända förebådandet om apokalypsen, men också inom judendom, islam och hinduism är tankarna om domedagen i olika grad närvarande.
Människor har alltid varit fascinerade av tanken på jordens undergång och civilisationens återuppståndelse. Men kanske är tanken på maktlöshet inför en stundande undergång extra fascinerande i en tid när det mesta i våra liv går att lita på och kontrollera, när allt mer tas för givet – och när mer än någonsin samtidigt finns att förlora.
I maj i år skickade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, för första gången sedan 1961 ut broschyren Om krisen eller kriget kommer till alla hushåll i Sverige. Syftet är att få människor bättre förberedda på hur de ska agera vid allvarliga olyckor, extremt väder, it-attacker eller militära konflikter.
"Vad skulle du göra om din vardag vändes upp och ner?", frågar oss myndigheten på första uppslaget.
Det är en fråga fler borde ställa sig. I de filmer jag ser är människor sällsynt oförberedda för den annalkande katastrofen. Förstås ett dramaturgiskt grepp, men få skäl finns att tro att människor skulle agera annorlunda i verkligheten.
Den här sommaren har människor i Sverige fått uppleva hur det känns när vardagen vänds upp och ner, om än i mindre skala än en zombieattack eller en viruspandemi. MSB:s broschyr i all ära, men en eller annan postapokalyptisk bok kan inte skada för den som vill vara verkligt förberedd. Apokalyps eller inte.
Gå till toppen