Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: ”Skogsbränderna visar att Sveriges krisberedskap inte fungerar.”

Frågor om krisberedskap måste upp på en högre politisk nivå än idag, skriver Allan Widman, Mats Persson, Tina Acketoft och Gilbert Tribo, Liberalerna.

Skogsbrand norr om Åhus. Sedan ett par veckor befinner sig Sverige i ett nationellt nödläge. Det gäller inte minst för Skåne där det rapporterats om ett antal bränder, skriver artikelförfattarna.Bild: Johan Nilsson/TT
Vi ser ännu inte slutet på den torka och värme som lett till en lång rad av skogsbränder över i princip hela Sverige.
Sedan ett par veckor befinner sig Sverige i ett nationellt nödläge. Det gäller inte minst för Skåne där det nu rapporterats om ett antal bränder och där myndigheterna utfärdat totalt eldningsförbud.
Både räddningstjänsten och frivilliga krafter gör fantastiska insatser för att släcka bränderna och tack vare hjälp från andra europeiska länder ökar möjligheterna att få bukt med bränderna. Men samtidigt är skogsbränderna en brutal påminnelse om Sveriges bristande beredskap vid kriser. Grundläggande samhällsfunktioner lever inte upp till människors högst rimliga förväntningar.
Klimatförändringen är på allvar. Förra årets kyliga sommar – den kallaste sedan 1862 – följdes av årets värmebölja och extrema torka. Det förändrade klimatet gör att vi alla kommer att behöva vänja oss vid mer extremt väder. Det gör att landets politiker måste se till att Sverige har en beredskap för att kunna hantera detta.
Nu är inte tid för politisk pajkastning och skuldbeläggande. Det löser inga problem. Däremot finns det efter varje kris och allvarlig påfrestning anledning att försöka dra slutsatser för framtiden. Oavsett valutgången i höst måste Sveriges beredskap bli föremål för offentlig utredning, precis som efter branden i Västmanland sommaren 2014.
De senaste årtiondena har det begåtts misstag när det gäller Sveriges nationella förmåga till krishantering. Allvarligast torde vara det beslut Göran Perssons (S) regering tog 2004.Det betydde att Försvarsmakten inte längre fickförbereda, utrusta eller öva för insatser i det civila samhället.
Tidigare kunde inte minst försvarets helikoptrar medverka vid brandsläckning, flygräddning och patienttransporter. Att försvaret kunde utföra sådana uppdrag i fredstid bidrog till att Sverige hade en god förmåga och hög beredskap vid extrema händelser. Att sådana uppgifter i stort sett inte längre får utföras har lett till att militärhelikoptrar som kan användas vid skogsbränder inte har köpts in.
I slutet av förra decenniet var det frågan om det överhuvudtaget skulle finnas några helikoptrar i försvaret. Att de behövdes för att kunna evakuera soldater i Afghanistan av medicinska skäl gjorde ändå att medeltunga helikoptrar inhandlades från USA.
Idag förfogar Sverige över mer än tjugo medeltunga helikoptrar. Några av dem har nu utrustats för brandbombning och deltar aktivt i släckningsarbetet. Om Försvarsmakten hade fått förbereda sig och öva på stöd till civilsamhället hade beredskapen kunnat vara mycket bättre.
Trots att helikopterförarna vet att de varje sommar kallas in till bland annat skogsbränder, får de inte planera sina semestrar efter det.Det är en helt galen ordning, som bland annat en enig försvarsberedning redan för fem år sedan ansåg borde ses över. Ändå har inte den rödgröna regeringen utrett saken.
Frågor om krisberedskap måste upp på en högre politisk nivå än idag.Och det måste avspeglas i hur landets krishanteringsfunktion organiseras. Det rimliga äratt frågor kring krishantering, till skillnad från hur det är nu, är en del av statsrådsberedningen – statsministerns eget kansli. På så sätt får krishanteringen den ställning och tyngd som den förtjänar. Det betyder också att revirtänkande och långa beslutsvägar kan ersättas med samordning och helhetsgrepp.
Försvarsberedningen efterlyser i sin senaste rapport att regionala räddningsgrupper som kan förstärka kommunernas räddningstjänst ska upprättas.
Sverige återinförde nyligen allmän värnplikt. Liberalerna föreslog som enda parti att utbildning till civilförsvaret också skulle ske med plikt. Det skulle göra det möjligt att snabbt ställa en omfattande extra räddningsstyrka på fötter. På några år borde en sådan styrka kunna omfatta cirka 2 000 brandsoldater som kan användas vid kris och i krig.
I och utom tjänsten är det nu många som gör storslagna och modiga insatser mot skogsbränderna. De är alla värda vår respekt och tacksamhet. Men skogsbränderna visar också på att Sveriges krisberedskap inte fungerar. Det duger inte.

Allan Widman (L)

riksdagsledamot från Malmö

Mats Persson (L)

riksdagsledamot från Lund

Tina Acketoft (L)

riksdagsledamot från Höganäs

Gilbert Tribo (L)

regionråd i Skåne
Läs mer: Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Läs alla artiklar om: Skogsbränder
Gå till toppen