Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Filip Yifter-Svensson: En intressant familjehistoria som inte riktigt kommer fram

Men det bränner till när Sabina Ddumba pratar om pappans flykt, tycker Filip Yifter-Svensson.

Sabina Ddumba.Bild: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Sabina Ddumbas röst får plötsligt en annan skärpa. Det är när hon pratar om sin pappas flykt. I Uganda var han engagerad i en teatergrupp som väckte diktatorn Idi Amins vrede och var nära att avrättas. Med nöd och näppe lyckades han fly och ta sig till Sverige.
Pappan är den person som verkar stå Sabina Ddumba närmast. Det var han som blev kvar när hennes mamma bestämde sig för att flytta tillbaka till Uganda. Relationen till mamman är komplicerad, och har skapat en ”mental vägbom” till föräldrarnas hemland, som hon egentligen skulle vilja få en djupare relation till.
Här finns en intressant familjehistoria som Sabina Ddumba inte riktigt frilägger. Kanske sparar hon den till framtida memoarer.
Ddumba pratar också om sin kristna tro, som för henne handlar om att ägna sig åt sådant som känns men är svårt att sätta ord på. Hon hyllar den ofta baktalade magkänslan som en vägvisare i tillvaron.
Den egna musiken berör hon som hastigast, men mot slutet kommer ett sådant där typiskt Sommarprats-statement. Ddumba är orolig för att skivbolagen pressar in unga talanger i färdiga mallar och även om kritiken inte är ny så använder hon en ganska rolig liknelse där skivbolagen är Bagheera och Baloo som sliter i den stackars Mowgli från olika håll.
När hon sedan spelar Kelis ”Trick me once” får man intrycket att hon pratar av egen erfarenhet: Du kan lura mig en gång, men inte två.
Läs alla artiklar om: Sommarpratarna
Gå till toppen