Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Matilda Molander: En pendlares förbannelse.

Resenärer lämnar ett strandat Öresundståg.Bild: Johan Nilsson/TT
Tidig måndag morgon och solen skiner. När tåget rullar ut från stationen börjar det regna, inne i tåget. Luttrade passagerare tittar upp på vattnet som strilar ner över dem från taket och byter till en torrare plats. Någon timme senare saktar tåget in: ”Vi kör med reducerad hastighet på grund av kor på spåret.” På väg hem från jobbet visar det sig att tåget som var skyltat Lund inte alls gick dit, utan till Teckomatorp. En vänlig skånsk dam försöker muntra upp mig med att "vi är kända för Sveriges första miljöskandal".
Att det brukar vara problem i tågtrafiken är knappast någon nyhet, men den här sommaren har det antagit lätt komiska proportioner.
Signalfel, brinnande godståg, spårfel, solkurvor, elfel, personer på spåren, fel på motorkylningen, felskyltade tåg … Sedan midsommar har jag spenderat totalt nästan ett dygn på försenade tåg.
Och jag är långt ifrån ensam.
Under andra kvartalet 2018 var drygt 13 procent av alla tåg i Sverige mer än 5 minuter försenade. Det är den högsta siffran sedan mätningarna började för fem år sedan. När det gäller fjärrtågen kom bara drygt hälften i tid och den genomsnittliga förseningen har på ett år ökat från 30 till 39 minuter.
”SJ har varit en lekstuga för okunniga politiker de senaste tjugo åren.” Orden är Ulf Adelsohns när han avgick som styrelseordförande för SJ år 2011. Inget tyder på att det blivit någon ändring sedan dess. Tågen är nedgångna, ersättningsbussar saknas och när jag har försökt få reda på information vid tåghaverier har jag mötts av ett ”det är många som ringer till oss just nu, försök igen vid ett senare tillfälle”.
Men jag vill ju komma hem nu, inte vid ett senare tillfälle.
Problemen i spårtrafiken beror dock inte bara på tågbolagen.
Underhållet av Sveriges järnvägar har varit gravt eftersatt i decennier. Det beror delvis på för lite pengar. Men det beror också på att Trafikverket, som har ansvar för infrastrukturen i Sverige, prioriterar bil och flyg framför järnväg. Medan vägar renoveras och byggs ut, står rälsen och rostar. Om man menar allvar med pratet om att fler måste ta tåget i stället för bilen är det dags att Trafikverket får tydliga instruktioner om att prioritera järnväg framför bilväg.
Underhåll räcker dock inte för att råda bot på det faktum att vi har för lite räls. Järnvägsnätet i Sverige är överbelastat och behöver byggas ut på många ställen, inte minst i Skåne. Den nuvarande regeringen har visserligen avsatt pengar för utbyggnad, men det ska ske först om flera år. Vad ska vi resenärer göra tills dess? Fortsätta försöka vid ett senare tillfälle?
Dagens infrastrukturpolitik visar en upprörande nonchalans. Människor tvingas leva med att aldrig veta när de kommer hem, och företagare vet inte om de anställda kommer till jobbet. År efter år.
Ansvariga har i decennier skyllt på ett underhåll som varit "eftersatt i decennier". Allt ska åtgärdas vid ett senare tillfälle. Nu har faktiskt det här senare tillfället kommit.
Ett valspråk för nästa regering: För tågen i tid.
Gå till toppen