Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Konst

Med Skorpans blick på världen

Jesper Walderstens illustrationer ger "Bröderna Lejonhjärta" nya dimensioner, skriver Jonas Ellerström.
Astrid Lindgren sade med eftertryck ifrån att gestalterna i hennes bok ”Bröderna Lejonhjärta” var sig själva och inte tecken för någon annan eller något annat. Krigsherren och diktatorn Tengil skulle inte uppfattas som vare sig Adolf Hitler eller Josef Stalin, draken Katla inte som en symbol för atombomben. Före Astrid Lindgren hade JRR Tolkien sett sig tvungen att säga samma sak i ett försök att skydda ”Sagan om ringen” mot allegoriska tolkningar.
Det var knappast brist på generositet som fick två av vår tids stora berättare att göra dessa markeringar. Vad de vände sig mot var det slags snäva läsningar som begränsar textens räckvidd, som låser historien och gestalterna vid ett enda betydelseplan och inte minst gör dem alltför tidsbundna. Lindgren och Tolkien vill snarare hålla texten öppen än hävda något eget tolkningsföreträde. Sagan, deras valda genre, är i grunden tidlös. Varje lyssnare och läsare formar berättelsen efter sitt huvud, tillför den sina egna betydelser och bilder.
På Kulturhuset i Stockholm visas hela sommaren Jesper Walderstens nya illustrationer till ”Bröderna Lejonhjärta”, och det är uppenbart att Waldersten också brottats med frågor om tolkning och övertolkning under den långa tid han arbetat med bilderna. De tillkom inte som egentliga illustrationer utan som inspirationsmaterial för regissören Tomas Alfredson under arbetet med en ännu inte gjord filmatisering av boken. Skisserna från den dialogen har sedan omvandlats till grafiska blad under viktig medverkan av tryckaren Siv Johansson. En ny utgåva av boken har nyss utkommit på Rabén & Sjögren – skaffa den ordinarie versionen med mjuk pärm, den inbundna i större format är utseendemässigt mindre spännande.
Det filmiska är inte påträngande i Jesper Walderstens bilder, han har följt sin egen vision. Tydligare är att konstnären velat arbeta sig fram till ett annat uttryck än Ilon Wiklands i hennes välkända illustrationer till originalutgåvan från 1973. Båda arbetar i svartvitt, Wikland med tuschpennans fina streck och tydliga konturer, Waldersten med kopparplåtens tunga svärta och subtila skiftningar.
Men där Wikland väljer ett ovanifrånperspektiv, som en teateråskådares från en balkong, låter Waldersten synvinkeln vara subjektiv: bilderna är sedda inifrån huvudpersonen, med Skorpan Lejonhjärtas blick. Alltså ser vi inte hans ansikte, och knappt andras heller. Bilderna är fragmentariska, sprängda. Möjligheterna och ansvaret att foga samman helheten ligger hos betraktaren.
Kanske är Walderstens bilder, mer än genom sitt mörker, tidstypiska härigenom. De är inte avslutade i vanlig mening, de får sin fortsättning hos varje enskild läsare. För en gångs skull innebär den på flera sätt tveksamma egenskapen ”tidstypisk” inte en begränsning i det här fallet, utan att en värld öppnas upp och blir till ett i princip oändligt antal världar. Det är bara att vara tacksam för.
Tidigare i somras gav Rabén & Sjögren ut "Bröderna Lejonhjärta" i ny utgåva med omslagsillustrationer av Jesper Waldersten.
Gå till toppen