Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Malin Krutmeijer: Kim Walls mamma låter oss komma närmare dottern

När det berör oss så starkt – hur ska då Ingrid Wall kunna tala om det?
Bild: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Det är med viss oro jag sätter mig för att lyssna på Ingrid Walls sommarprogram. Jag vet att det kommer att handla om hennes dotter Kim Wall, som för ett år sedan blev mördad i en u-båt i Öresund när hon utövade sitt yrke som journalist.
Kim Walls öde är så smärtsamt, och jag har pratat mycket med djupt skakade kvinnliga journalistkollegor om det, för vi förstår precis varför hon klev ner i den där u-båten. Det var god yrkesutövning av den sortens ambitiösa journalist som vinnlägger sig om research, relief och närvaro. Det framstod på papperet inte som särskilt riskfyllt – u-båtsägaren Peter Madsen var ju jättekänd i Danmark och ingenting signalerade att han skulle utgöra en fara för livet. Det som hände går nästan inte att ta in.
När det berör oss så starkt – hur ska då Kim Walls mamma kunna tala om det?
Det kan hon, visar det sig, med väl avvägd integritet. Ingrid Wall är själv en rutinerad journalist. Hon är en god berättare som lyssnaren tryggt kan låna sina öron till för att följa med genom det outhärdliga, men också det vackra och varma.
Hon berättar om telefonsamtalet, klockan 05.31 den 11 augusti, som inleder en oändlig räcka sömnlösa nätter. Om tacksamheten mot mordrotelns chef Jens Møller Jensen, och mot alla de poliser och deras sökhundar som inte gav upp innan de funnit alla Kim Walls kvarlevor. Om hur familjen några minuter efter att hennes namn offentliggjorts befinner sig i en ”medieorkan”.
Eftersom de är i branschen bestämmer de sig direkt för att själva ta initiativet. De väljer en bild, tagen av brodern, och skriver en kort text. Därmed har de tagit första steget mot att forma den offentliga bilden av Kim Wall, och frågan är om det inte är en smått unik manöver de lyckas genomföra, mitt i en sorg vars vidd det knappt går att föreställa sig.
Tillsammans med dotterns vänner bildar de Kim Walls minnesfond till förmån för kvinnliga reportagejournalister. Det strömmar snabbt in stora belopp. Den första stipendiaten är redan utsedd, och mordoffret har blivit lika mycket journalisten och människan Kim Wall i mångas ögon.
I sitt sommarprogram skildrar Ingrid Wall sin dotter: en djurälskande flicka som siktade högt, gick på toppuniversitet i London och New York och landade i ”shoe-leather reporting”, sådan man nöter skosulorna i, helst med rebelliska undertoner.
Att få lära känna Kim Wall lite grand känns ljust och befriande, och det är oerhört starkt och generöst av Ingrid Wall att bjuda på det. Hennes röst bryts ibland, men hon uttrycker sig klart och precist.
”Bokstäverna är mina redskap. Men var finns orden i den här situationen?”, frågar hon sig. Ett år efter att hennes dotter försvann och aldrig kom tillbaka har Ingrid Wall funnit dem.
Läs alla artiklar om: Ett år efter mordet på Kim Wall
Gå till toppen