Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

”Oljemåleriet är dött, leve affischen!”

1968 skulle konsten stå på barrikaderna. Men nyskapande konstnärer kunde stöta på patrull av nitiska ideologipoliser, som avkrävde konsten politisk tydlighet. Thomas Millroth skriver om ett år då revolten låg i luften – tanken fick råda över ögat.

År 1968 skulle konsten ägna sig åt verkligheten. Det gällde att beskriva och förstå den, gärna i politiska termer. De kritiska granskningarna av tillståndet i landet resulterade i enastående rapportböcker som ”Gruva” av Sara Lidman och fotografen Odd Uhrbom. Men hur var det med den övriga konsten?

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen