Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Vårt klimat – vår miljö

Läsartext: En glad pensionär om svagheter, vanor och en fråga som tål att tänka på

Min vän frågade mig om jag har ärvt jorden av mina föräldrar eller om jag har lånat den av mina barn och barnbarn, skriver Hartmut Dreckmann.Bild: TT
Har vi ärvt jorden av våra föräldrar eller lånat den av våra barn?
Jag är en glad pensionär som ställer vissa krav till samhället. Samma höga krav som jag ställer på mig själv.
Tyvärr har jag en svaghet och det är maten. Delikatessdiskarna är fulla av godsaker och eftersom mina ögon är många gånger större än min mage, så hamnar tyvärr mycket av det jag handlar i soporna. Jag är en av dem som kastar 45 kilo mat om året, eller mer.
Jag bor i en kommun där det har varit bevattningsförbud! Min pool behöver fyllas fyra gånger om året och nu senast när jag ville fylla den kom förbudet. Min gräsmatta skall vara grön och inte brun och jag tror nog att ni kan förstå att jag struntar i förbudet. Enligt min mening är det kommunernas plikt att skaffa det vatten som kommunernas invånare anser sig ha behov av. Vi lever i Sverige och inte i Kapstaden i Sydafrika där var och en högst får använda 50 liter vatten om dagen per person.
Varje resa är lärorik och eftersom jag är mycket intresserad av främmande kulturer så är det en naturlag för mig att jag reser två gånger om året till exotiska platser här på jorden. Här möter jag nya människor och många spännande vänner har jag fått. Men nu när regeringen vill införa flygskatt så har jag inte råd att bo på femstjärniga hotell. Jag får nöja mig med hotell av lägre standard och med sämre service än jag är van vid. Det blir heller inte lika många drinkar som förr i tiden, men min dagliga massage vill jag inte försaka. En skatt på 430 kronor på en resa till Thailand slår hårt på en fattigpensionär.
Det hände något positivt i år. För första gången behövde jag inte lägga nät över mina jordgubbar eftersom det inte fanns några fåglar i det område där jag bor. Jag kunde inte heller se bin eller andra insekter. Nu behöver vi kompensera fåglarnas och insekternas försvinnande med att köpa färgstrålande fåglar i plåt och trä, fjärilar som styrs av solceller, grodans kväkande är styrt av en fotocell och det finns fina blommor i betong. Balansen är upprättad igen i paradiset.
Jag har kommit upp i åren och allt blir mer och mer besvärligt. Min tomt skall vara lätt att sköta. Jag river häckar och buskar och i stället sätter jag staket, bygger ett stort trädäck och gör stensättningar. Det finns utländsk arbetskraft att hyra för 70 kronor i timmen svart och de ska göra jobbet för mig.
Ja, när jag tänker efter, så måste jag säga att allt ordnar sig för min generation. Men min vän, som är en riktig gnällspik, har gett mig något att fundera på. Han frågade mig om: jag har ärvt jorden av mina föräldrar eller om jag har lånat den av mina barn och barnbarn.
Den frågan tål att tänka på!
Kanske man borde tänka sig för om vad man gör.

Hartmut Dreckmann

Hartmut Dreckmann är elektriker och har under en stor del av sitt liv engagerat sig i samhällsfrågor och orättvisor.
Gå till toppen