Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Malmedalen – för hela Malmö måste kunna välja.

Statsministern möter framtida väljare på Järvaveckan förra året.Bild: Marcus Ericsson/TT
Ett Almedalen utan murar och utanförskap. Det är visionen för Malmedalen, Malmös egen politikervecka, som drar igång i Vänskapsparken i Rosengård idag, lördag.
Arrangörerna vill ta politiken närmare människorna, och det kan verkligen behövas.
Budgeten är liten och upplägget enkelt, ett partital samt några seminarier och aktiviteter per dag. Ändå är det mer storslaget än när dåvarande utbildningsministern Olof Palme för 50 år sedan ställde sig på en vagn i Visby och höll ett tal till gotlänningar och semesterfirare. Precis som Malmedalens arrangörer ville Palme ta politiken ut till folket, och övriga politiker följde efter. I år innehöll det officiella Almedalsprogrammet över fyra tusen arrangemang. Våra grannländer har tagit efter och den norska motsvarigheten som avslutas idag, lördag, slog rekord med 70 000 besökare. Konceptet kan inte beskrivas som något annat än en otrolig succé och veckan kallas för demokratifestival.
Som branschmingel är det fantastiskt och det möjliggör möten mellan tyckare och politiker från olika håll som annars aldrig skulle träffas. Man ska inte underskatta rosé och trånga utrymmen som smörjmedel för dialog och samförstånd. En motkraft i en polariserad tid när inget är för lågt för att sägas på ett tangentbords avstånd.
Men på vägen har det här med folket tappats bort. Boendepriserna i Visby når fantasisummor under veckan, gotlänningarna flyr staden och vanliga människor behöver såväl framförhållning som en tjock plånbok för att kunna delta. Politiken måste också ut till folket.
Förra året startade därför Järvaveckan i Stockholm med ambitionen att vara ett Almedalen för vanliga människor. På ett fält mellan flera utsatta områden, på tunnelbaneavstånd från hela Stockholm, skapas en möjlighet att träffa partiledare och politiska företrädare på riktigt.
Nu följer Malmedalen efter, och det är inte ett år för tidigt.
Valdeltagandet i området Herrgården var bara 52 procent i förra valet, i Södra Kryddgården knappt 49 procent. Siffrorna är chockerande låga.
Inte minst i ett land som Sverige, där valdeltagandet i stort är över 85 procent, och ökande. Ökningen är särskilt tydlig i grupper där valdeltagandet brukar vara lågt.
Men vad beror det låga valdeltagandet i delar av Malmö på? Utrikes födda röstar i lägre utsträckning, precis som låginkomsttagare. Båda grupperna är starkt överrepresenterade i de områden där valdeltagandet är lågt.
Tittar man närmare på hur de som går till valurnorna lägger sina röster framträder ytterligare en ledtråd. Valet 2014 röstade 79 procent i Herrgården på Socialdemokraterna. 79 procent. Och då var det ändå ett rejält tapp på nästan 10 procent sedan valet 2010.
Valresultatet kan bero på att Socialdemokraterna är överlägset bäst. Eller på att övriga partier inte gjort tillräckligt för att engagera och göra sig kända i alla delar av Malmö. Av partitaktiska skäl riktar sig många partier främst in på områden där de redan är stora. Det är lättare att se till att redan övertygade går till valurnorna än att jaga nya röster.
Men resultatet efter att Socialdemokraterna styrt i 93 av de senaste 100 åren är en stad med skolor där majoriteten av eleverna går ut utan gymnasiebehörighet, dubbelt så hög arbetslöshet som i resten av Sverige och landets högsta andel socialbidragstagare. Och de som drabbas är inte främst de välmående Limhamnsborna.
Det är invånarna i de områden där valdeltagandet är lägst som behöver förändringen mest. De politiska partierna måste nå ut till väljare i hela staden.
Ska Malmö bli en stad för alla måste allas röst höras.
Gå till toppen