Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Johan Malmberg: "Anna Jähnke har inget förstått av fristadsprojektet"

Abduljabbar "AJ" Alsuhili.Bild: Sven-Erik Svensson
Helsingborgs politiker stretade emot fristadsprojektet i åratal.
Sen vände man. Välkomnade Abduljabbar "AJ" Alsuhili från Jemen som nu i snart två års tid framgångsrikt gjort avtryck i kulturlivet – men så plötsligt är det gamla motståndet tillbaka. När hans tid löper ut i höst har styrgruppen, med moderata kommunalrådet Anna Jähnke i spetsen, förklarat att fristadsprojektet pausas och att staden inte hjälper honom med en anställning till en kostnad av 13 000 kronor som hade kunnat underlätta för honom att få det permanenta uppehållstillstånd han hoppas på.
När jag mötte AJ då han precis anlänt till Helsingborg för knappt två år sedan berättade han sin historia från ett Jemen där han trängd mellan den Huthimilis som stämplat honom som terrorist och ett attackerande Saudiarabien tvingats fly landet. För fristadsorganisationen Icorn fanns ingen tvekan om att Jemen var en livsfarlig plats för denne skådespelare och politiske satiriker som häcklade makten via sociala medier. Inget har blivit bättre sen dess – tvärtom. Det visar också Migrationsverkets statistik från 2017: av de jemeniter som sökte asyl i Sverige som första Dublinland fick 98 procent sina ansökningar beviljade.
Formellt slutar Helsingborgs åtagande i höst då hans två år här löper ut. Vissa fristäder gör en insats efter den tiden, andra inte. I Helsingborgs fall har man via kulturdirektör Max Granström skickat ut en fråga till verksamheterna om det finns ett behov av AJ:s tjänster. Svaret var, något förvånande, nej. Detta trots att det fanns relevanta förslag på tjänster som guide på Dunkers och brobryggare åt det El Sistema som nu på allvar ska få fäste i stan och hjälpa till att integrera ungdomar i ytterområden.
Men det är tydligt att det finns en politisk beröringsskräck inför en "positiv särbehandling" av AJ. Och det är här man blir verkligt illa berörd av hur beslutsfattarna tycks missförstå själva fristadsidén. Anna Jähnke säger i en färsk kommentar att "Det finns många andra människor som är i behov av skydd, inte bara författare och konstnärer utan personer som bara är födda på fel plats".
Hon tycks inte – eller vill inte – förstå ett dugg av grundtanken med det internationella fristadsprojekt som uppstod efter hoten mot Salman Rushdie: för att värna demokrati och yttrandefrihet gav man författare och konstnärer en fristad. Men liksom de Helsingborgspolitiker som i många år sa nej till fristadsprojektet, så ser Anna Jähnke detta som om det vore en fråga om skyddstillsyn – och ställer gruppen mot andra asylsökande.
Men fristadsprojektet är inte migrationspolitik. Det är ett internationellt demokrati- och yttrandefrihetsprojekt som Helsingborg som en av sextiotalet städer runtom i världen stödjer. Då kan man begära att politiker inte försöker dribbla bort dess solidariska tanke. För Icorn är till för såna som AJ som en gång traskade ut på Sanaas gator och startade en arabisk vår. För såna som riskerade sina liv för demokrati och yttrandefrihet – och därför gavs en frihamn i andra delar av världen.
När Jähnke väljer att missförstå detta storslagna projekt är det kanske inte helt överraskande. Som vakna väljare uppmärksammat handlar mycket om signalpolitik i migrationsfrågan denna höst.
Låt oss bara hoppas att fristadsprojektet i Helsingborg överlever det där populistiska utspelet.
Läs alla artiklar om: Helsingborg – Fristad för konstnärer?
Gå till toppen