Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Vårt klimat – vår miljö

”Den sista dikt som skrivs på jorden blir med nödvändighet en ekodikt”

Kan poeterna rädda planeten? Författaren och ekopoeten Jonas Gren, i höst aktuell med diktsamlingen ”Dälden där de blommar”, tror att författarna har en viktig roll i klimatkampen.

Jonas Gren.Bild: Linda Gren
Hur kan poesi rädda planeten?
– Klimatkampen är en i högsta grad politisk och praktisk fråga som handlar om att ställa om hela samhällen. I en sådan omställning behövs kultur. Kulturen är det ställe där människor kan ägna sig åt självreflektion och förstå sig själva. Klimatfrågan är en stor existentiell utmaning som i grunden ifrågasätter våra moderna samhällen. Då räcker det inte med nya skötselplaner för kommunala parker. Vi behöver också existentiella diskussioner och där kan poesin spela sin roll.
Vad är ekopoesi?
– Det är en litterär rörelse som intresserar sig för människors förhållande till ekosystemen i stort och till vår planet. Den tar sig an frågor som uppstår i människors relation till naturen, med utgångspunkten att problematisera den relationen.
Ökar klimatfrågorna i litteraturen i takt med att klimathotet ökar?
– Jag tycker att det finns ett ganska tydlig uppvaknande för de här frågorna i alla kulturformer. Klimatfrågan är ingen abstraktion längre, det sker sådana enorma förändringar och de börjar drabba även de rika och privilegierade länderna. Den sista dikten som skrivs på jorden innan den går under blir med nödvändighet en ekodikt, den måste på ett sätt eller annat förhålla sig till undergången.
Vilka klimat- och miljöfrågor upprör dig och driver dig att skriva just nu?
– Den västerländska dubbelmoralen och den privilegierade rika världens fullkomliga apati inför utmaningens dignitet. Vi lever i en gigantisk livslögn, vi kan inte fortsätta överkonsumera jordens resurser. Alla kan inte få fler bilar och fler saker och det här vet vi egentligen om. Allt annat är önskedrömmar och marknadsliberala fantasier.
Klimathotet uppfattas ofta som något abstrakt, likaså poesin. Hur kan de här två kombineras för ett konkret budskap?
– Jag tycker att poesi lämpar sig bättre än romaner för att skriva om klimatfrågan. Poesin kan vara både abstrakt och konkret på samma gång och erbjuder fler möjlighet. Den moderna romanen har ett sätt att förhålla sig till en huvudperson, psykologi och innersta tankar på ett sätt som gör det svårt att i den formen skildra omvälvande förändringar i jordens klimat.
Tror du att sommarens extrema väder kommer att ge upphov till poesi?
– Min egen diktsamling, som utkommer i september, handlar om skogsbränder. Det råkade sammanfalla med sommarens bränder, men de är ingen slump att vi har skogsbränder här. Vi vet att skogsbränderna ökar och kommer att bli fler då extremvärmen kommer oftare, det är bara tidsfråga. Det finns en viss eftersläpning för att skriva dikter och romaner, men den här sommaren kommer säkert att resultera i ett antal brandromaner.
Läs alla artiklar om: Vårt klimat – vår miljö
Gå till toppen