Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Johan Malmberg: Fredsaktivisten Uri Avnery kämpade in i det sista

Uri Avnery.Bild: Joerg Sarbach
Hans sista veckobrev dök upp den 4 augusti. Och den 94-årige israeliske fredsaktivisten Uri Avnerys temperament hade inte mattats.
Rubriken var "Who the hell are we?" och inleddes:
"För åratal sedan hade jag en vänskaplig diskussion med Ariel Sharon.
Jag sa till honom: 'Först och främst är jag israel. Efter det är jag jude.'
Han svarade upphetsat: 'Först och främst är jag jude, och först därefter är jag israel.'
Det låter kanske som en abstrakt diskussion. Men i verkligheten är det hjärtefrågan för alla våra grundläggande problem. Det är krisens kärna som nu sliter itu Israel."
Orsaken till att Uri Avnery var, om möjligt, mer animerad i rösten än vanligt var den lag som klubbats tidigare den veckan. En lag som i Uri Avnerys och mångas ögon konstituerade hur Israel vill identifiera sig idag. Avnery menade att lagen nu ersatte den deklaration som antogs vid Israels grundande 1948 som garanterade lika rättigheter för alla medborgare, oavsett religion och etnicitet. Med den nya lagen, menade han, var allt detta borta: "Ingen demokrati. Ingen jämlikhet – A state of the Jews, for the Jews, by the Jews", som han skrev.
Som ung slogs han såväl mot araber som britter i dåvarande Palestina. Han blev senare fredsaktivist, grundare av fredsrörelsen Gush Shalom och försvarare av palestiniers rättigheter. Med sitt sista veckobrev satte han affekterad punkt i det land som blev ett annat än det han drömt om.
Gå till toppen