Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Steve Sem-Sandberg: ”Jag kan skärpa mig när jag måste”

Författaren Steve Sem-Sandberg brukar inte kalla sig intellektuell. Däremot tycker han att det är hög tid att tvätta bort prettostämpeln från ordet.
– Om det innebär att man är reflekterande, tar in argument, tvekar och prövar sig fram, behöver vi fler intellektuella.

Författaren Steve Sem-Sandberg är på väg hem igen.Bild: Henrik Montgomery/TT
Steve Sem-Sandberg är på väg att flytta tillbaka till Stockholm efter att i tio år haft Wien som sin hemstad. Perioden började med att han ville göra ordentlig research till det som skulle bli romanen ”De utvalda” som kom 2014. Sedan blev han bara kvar.
Faktum är att han aldrig trivts så bra i någon annan stad. Med åren har han provat på ett antal. Han föddes i Oslo, växte upp i Stockholm, men tillbringade alla sina somrar i Norge. Mellan 1998 och 2003 bodde han i Prag och därefter i Wien.
Själv säger han att han har en grundläggande känsla av att inte vara hemma någonstans, vilket han tror hänger ihop med att han är född utomlands av föräldrar som inte är svenska.
– Det har gjort det lättare för mig att finna mig tillrätta i ett annat land och det skapar större utrymme för tolerans, säger han.
Men nu är han som sagt på väg hem igen. Även om viljan finns är det svårt att komma till skott och han erkänner att en av hans svagheter är en viss lättja.
– Jag har en tendens att bara gå och driva. Ibland tar saker för lång tid att genomföra. Som att flytta – varför ska det behöva ta så lång tid, säger han och sveper med handen mot lägenheten i Stockholms innerstad.
– Så här såg det ut för ett år sedan också. Folk har erbjudit sig att komma hit och hjälpa mig. Men jag kan ju skärpa till mig när jag måste.
För oss läsare märks dock inte denna svaghet. Under åren har han levererat mängder av romaner, essäer, recensioner och reportage. Bland dem ”Theres” om den tyska terroristen Ulrike Meinhof, Augustprisvinnaren 2009 ”De fattiga i Lódz” om det av nazisterna upprättade gettot för polska judar och senast ”Stormen”, som kom 2016 och handlar om två föräldralösa barn som under efterkrigstiden växer upp på en ö i Norge.
På en stol i köket ligger manuset på 300 sidor till hans kommande roman ”W.” som kommer ut nästa höst. I den har han gått djupare i Georg Büchners pjäs om den fattige Woyzeck som mördar sin hustru efter att hon varit otrogen med en tamburmajor.
– Jag återvände till det som var Büchners källa. Det visade sig finnas en ur-Woyzeck, en sachsisk soldat som efter alla krig led av det vi i dag kallar posttraumatiskt stressyndrom, men som det då inte fanns ord för. Det tidiga 1800-talet är en otroligt intressant tid, när man började upptäcka att människan har ett psyke och kan bli psykiskt sjuk.
För sina romaner har Steve Sem-Sandberg hyllats och prisats flera gånger om, inte minst för sitt sätt att berätta om människans djupaste egenskaper, utan att förenkla och utan att det vare sig blir tungt eller svårt.
Hur bär du dig åt?
– Jag har lätt för att visualisera. När jag sover eller vilar – det händer ofta på natten – kan det bli ett otroligt flöde av ord och bilder. Jag kan vakna av att jag skriver långa, långa sjok. Det börjar med ett mischmasch av text som kan vara fullständigt obegripligt, men som relaterar till det jag håller på med. Jag ser det som en gåva, men det ställer också hårda krav på en – det är inte så lätt att få fason på och göra det till en bra roman som läsaren kan ta till sig.
Trots sina framgångar är han närmast skygg när det kommer till medial uppmärksamhet och går i princip aldrig på förlagsfester eller premiärer. Däremot kommer han gärna när biblioteken bjuder in till diskussioner om hans böcker.
Du beskrivs ibland som en intellektuell person. Håller du med om det?
– För mig innebär intellektuell att man är reflekterande inför saker och ting. Att man tänker före och talar efter. Att man tar in argument, tvekar och prövar sig fram. Att man tar saker från flera källor och inte bara googlar en gång och litar blint på det. Om det är en intellektuell hållning behöver vi fler intellektuella. För motsatsen blir det okvalificerade tyckandet åt höger och vänster. Det är ju en form av antiintellektualism som är vidrig och som sprider en mängd fördomar.
– Men när människor säger ”intellektuell” är det ofta med ett lätt pejorativt syfte eller något man kan göra sig lustig över. Och visar man sig inte så mycket så gör sig människor föreställningar om en.
Har du stött på det?
– Det har hänt. En gång var det en som sa till mig: ”Oj, har du humor?” Haha, ja det har jag.

Steve Sem-Sandberg

Aktuell: Fyllde 60 år den 16 augusti 2018.
Bor: I Wien och i Stockholm.
Familj: Sonen Sasha, 22 år.
Gör: Författare.
Om skrivandet: ”Det började med att jag som barn hittade på ramsor för att hålla skräcken borta. Känslan av att ordet har den makten kom ganska tidigt. Inget har rubbat min tilltro till skrivandets förmåga sedan dess. I dag finns fortfarande ett moment av besvärjelse i mitt skrivande, en känsla av att hålla ett inre och yttre hot i schack. Jag är i balans när jag skriver bra. När jag inte skriver bra är jag inte i balans.”
Gå till toppen