Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Närhet och nerv i sånger om emigranternas öden

Zetterlund, Foxdal och Nygårds på jobbet.Bild: Per Eriksson

Malin Foxdal trio

ALBUM. Swede Hollow

Någonstans, i några otillgängliga bergstrakter, måste det ligga ett hemligt institut som lär ut den sägen­omspunna konsten att sjunga mjukt och avspänt och samtidigt med full nerv och närhet.
Malin Foxdal har garanterat ett díplom därifrån. Ifall hon inte till och med fått en lektorstjänst.
Foxdal från Sundborn i Dalarna är helt enkelt en av landets främsta (folk)sångerskor, med blues som ett vasst specialvapen.
På det nya albumet med fiolspelaren Anders Nygårds och gitarristen Magnus Zetterlund sjunger hon fram trions firade scenföreställning "På andra sidan Swede Hollow".
Swede Hollow var ett slumområde i Minnesota­staden Saint Paul, där många svenska immigranter bosatte sig runt år 1900. Och sångerna här präglas framför allt av melankoli och längtan, utflyttarnas längtan bort och tillbaka, och av känslorna inför resan mot det okända.
Ballader och lugn dominerar. Nygårds och Zetterlund är drivna och lyhörda och lite mer framfusighet från deras sida skulle inte ha skadat. Samtidigt varieras ljudbilderna på ett delikat sätt från spår till spår.
Traditionellt och nyskrivet blandas. Den molltonade "Stranden" av Malin Foxdal sätter tonen för hela skivan och följs av Dan Anderssons "Spelmannen" till ny Foxdalmusik. "Tiennan (Tjärnen)" är en a cappella-sång som sångerskan dramatiserar med kulning och hennes bluegrasstonade "I sing" blir en hyllning till samhällets utsatta.
Nygårds och Zetterlund lägger in två fina instrumentalare och den stora produktionen växer fram i "Havet", där Foxdal börjar ensam och mot slutet tar fram ett ovanligt tryck.
FLER TIPS
Amanda Shires: To the sunset
Vilja-Louise: Singing from the source
Gå till toppen