Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Tobias Lindberg: Kristersson hamnar snett, men snuddar vid något viktigt.

Ulf Kristersson.Bild: Johan Nilsson/TT
Debattutspel är som golfslag: den som tar i för mycket hamnar lätt snett. Som Ulf Kristersson i måndagens Financial Times.
I en kommentar till skjutningar och bilbränder hävdade moderatledaren att landet är i ett lika allvarligt läge som vid finanskrisen på 1990-talet.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Finansminister Magdalena Andersson (S) varnade för att internationella investerare kunde ta honom på orden och avstå från att satsa inom svenskt näringsliv. Att tala ensidigt illa om Sverige är direkt ansvarslöst, menade hon.
Så fortsatte debatten vid sidan av det mer angelägna spår som Kristersson också var inne på i FT: om väljarnas förtroende för de folkvaldas förmåga att lösa problem och den långvariga bristen på politisk handlingskraft.
Det är inte bara integrationspolitiken som har varit eftersatt i decennier.
"Successivt har det byggts upp stora behov av strukturella reformer, inte minst när det gäller skattepolitiken, bostadspolitiken och arbetsmarknadspolitiken", skrev tidigare försvarsminister Mikael Odenberg (M) i Dagens industri på tisdagen.
En stark regering kan på egen hand få stora reformer till stånd, men någon sådan är inte i sikte. Nästa ministär kan bli ännu svagare än den nuvarande och reformbehoven blir bara större för varje år som går. Partierna måste därför bli bättre på att se gemensamma mål och göra upp brett.
Stora uppgörelser över blockgränsen kan naturligtvis få väljarstödet att vika för enskilda partier. Men priset för fortsatt passivitet lär i längden bli ännu högre. Opinionsläget vittnar tydligt om misstro mot partierna som styrt landet under de senaste tjugo åren. Och Kristersson har rätt i att det finns risk för att väljarna tappar tron på politikens förmåga att förändra.
"Vi har en skyldighet att visa att staten kan göra det som de vill att vi ska göra", konstaterade han i FT.
Det ansvaret ligger på fler än dem som sitter i nästa regering.
Gå till toppen