Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Henrik Bredberg: Effektivt när Fritzon knackar på?

Statsrådet ringer sällan två gånger.Bild: Henrik Bredberg
Nej, ni behöver inte propagera för Socialdemokraterna, förklarar kvinnan i dörröppningen i kvarteret Annorlunda i Höganäs:
”Jag har alltid röstat på er.”
Men migrationsminister Heléne Fritzon (S) får inte alltid samma positiva bemötande när hon på lördagen, tillsammans med det lokala oppositionsrådet Lennart Nilsson (S), knackar dörr för att samtala med Höganäsväljare. Då och då får de två ett vänligt men bestämt ”Nej, tack”.
Jag undrar om inte dörrknackningskampanjer känns förlegade. Omoderna, helt enkelt. Det ska ändå ha varit i andrakammarvalet 1884 som den politiska dörrknackningen introducerades som kampanjmetod i Sverige.
Fritzon svarar förvånansvärt engagerat. Hon säger att S aldrig skulle kunna vara en ren kampanjorganisation. Partiet har målet att valåret 2018 samtala med 1,5 miljoner väljare. Dörrknackning är huvudmetoden, även om också digital kommunikation ingår i strategin.
”Vi måste samtala med väljarna. Det ligger i den socialdemokratiska själen”, menar Fritzon, som nämner att antalet samtal nu är uppe kring 700 000.
Exakt hur smart dörrknackningen är kan nog vara svårt att säga. Amerikansk forskning antyder att dörrknackning kan vara ett bra sätt att få folk att gå och rösta, alltså att höja valdeltagandet. Däremot kan vissa väljare få mindre lust att rösta på just det parti de blivit kontaktade av.
Tvivlet gnager fortfarande. Kan denna 1800-talsmetod verkligen vara effektiv?
Ja, kanske, i alla fall om partierna får draghjälp av lokala medier som följer i politikernas dörrknackningsfotspår.
Det var så lite så, ministern.
Gå till toppen