Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

"Många asylsökande är hotade"

REPLIK. Som Johan Malmberg skriver (HD 18/8) var styrgruppen för fristadsprojektet i Helsingborg enig om att staden inte ska hitta på ett jobb för Abduljabbar ”AJ” Alsuhili. Syftet med projektet har varit att erbjuda en fristad under två år. Det har varit upp till AJ själv att söka jobb och försörja sig själv om han vill stanna i Sverige. Han är en driven person och har alla möjligheter att få ett jobb, finns det lediga tjänster inom Helsingborgs stad som passar AJ förutsätter jag att han söker dem.
Politiker varken kan eller ska skapa jobb. Vad skulle det få för konsekvenser om vi politiker började hitta på tjänster i stadens förvaltningar enbart för att hjälpa vissa utvalda personer? Vilka skulle få tillgång till denna gräddfil? Och hur skulle någon kunna ta sig rätten att avgöra det?
När man läser Malmbergs krönika är det lätt att tro att det är stor skillnad mellan kulturarbetare som flyr undan hot och förföljelse och alla andra som söker asyl. Men många av dem som söker asyl i Sverige gör det just för att de är hotade och förföljda på grund av sexuell läggning, politisk åsikt eller liknande. Många av dessa fall handlar också om yttrandefrihet, samtidigt som de i allra högsta grad berörs av Sveriges migrationspolitik.
Läs också "Anna Jähnke har inget förstått av fristadsprojektet"
Malmberg menar att jag inte förstått fristadsprojektet. Den typen av härskartekniker är naturligtvis ett enkelt sätt att slå ifrån sig oliktänkande. Men i yttrandefrihetens namn vill jag ändå understryka att jag förstått precis, jag är bara av en annan uppfattning. För mig är man lika mycket värd oavsett om man flyr på grund av politisk åsikt, sexuell läggning eller bara har haft oturen att födas i fel land.
Anna Jähnke (M), kommunalråd
SVAR DIREKT: När Helsingborg efter många års politiskt motstånd anslöt sig till fristadsorganisationen Icorn 2016, sa kulturnämndens ordförande Kristian Anderson, M: "Jag är glad att Helsingborg blir en av de cirka 50 städer [idag 60-talet] som står upp för yttrandefrihet och demokrati genom att erbjuda en fristad åt utsatta kulturutövare". Nu gör partikollegan Anna Jähnke klart att det minsann inte alls finns särskilda skäl för just konstnärer – det vill säga hela grundidén för det internationella fristadsprojektet. Abduljabbar Alsuhilis öde i Jemen borde ha lärt henne motsatsen. Det finns starka skäl för att just de som värnar yttrandefriheten mest högljutt också är de som kan behöva fristäder som helt är frikopplade från vanlig migrationspolitik.
Just i det sammanhanget borde röststarka kommunalråd i svenska småstäder kunna hitta mer smakfulla analogier än att hänvisa till yttrandefriheten. Det är faktiskt inte hennes som är hotad, utan just de författares och konstnärers som hon nu tycks vilja stänga dörren för.
Anna Jähnkes replik tyder alltså på att M helt vill dra sig ur fristadsprojektet.
Vad säger Björn Tufvesson Alm, S, som sitter i den styrgrupp som var enig i beslutet om en tillfällig paus, och övriga partier om det?
Gå till toppen