Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Min mening

Läsartext: Att bevara vårt kulturarv är inte ett utslag för fascistiska strömningar

Om vi inte bevarar vår kultur blir mångfalden mindre, menar Ulrika Sandhill.Bild: Fredrik Johansson
Jag läste en märklig debattartikel i fredags. 600 kulturarbetare och folkmusiker protesterar mot ett statligt stöd för att bevara kärnan i den svenska kulturen. Det är tydligen Sverigedemokraterna som, såvitt jag förstår, föreslår att Statens musikverk ska få medel för att i ökad omfattning bevara, levandegöra och sprida det musikaliska kulturarvet från den traditionella, folkliga, svenska kulturen.
Detta uppfattar de 600 kulturbärarna inte bara som en suboptimering av kulturanslag, utan de ser förslaget som ett utslag av fascistiska strömningar. De är jätterädda för ”nationalisternas historielösa och okunniga vurm för svensk folkkultur” och skulle inte vilja ta emot pengar för ändamålet. Ett sådant förslag skulle nämligen ”lukta av ras- och kulturförakt, av exkludering och förtryck”, en lukt som ”skulle sätta sig i våra folkdräkter, våra arkiv och våra gamla byggnader, och skapa en odör som det kommer att ta generationer att vädra ut”.
Ord och inga visor alltså. Ett förslag från mig i all välmening: Sätt er ner. Lägg ifrån er nyckelharporna. Andas genom näsan. Fundera nu igenom förslaget igen och ställ er frågan: Är det verkligen så farligt? Måste en vilja att bevara svensk kärnkultur verkligen leda till fascism, till en ”rasistisk inställning till andra kulturer, en tro att svensk folkkultur skulle ha ett högre värde än andra kulturer och ett ”skapande av hierarkier mellan kulturer” som ni skriver?
Jag går nu inte in på partipolitik, jag lämnar SD utanför detta, men vill ändå bara ha en principiell diskussion om sakfrågan.
Jag menar så här: Om vi vill bevara vårt musikaliska kulturarv måste vi nog vara medvetna om att ingen annan kommer att göra det åt oss. Jag är rätt säker på att inga andra länders folk skulle ta initiativ till att bevara exempelvis From-Olles d-mollspolska från Hälsingland för framtiden. Det är alltså helt upp till oss själva om det ska bli gjort. Vår folkmusik borde kunna vara lika mycket värd att bevara som andra kulturers folkmusik - inte för att den är finare på något sätt, utan just för att den utgör vår egen lite säregna art av världens kulturyttringar. Om vi inte bevarar vår kultur blir mångfalden mindre. Det är inte ett uttryck för ondska!
De 600 upplyser oss vidare om att dagens svenska folkkultur lever och har hälsan. Den har fått ett breddat intresse just genom det omfattande kulturella utbyte som kontinuerligt sker och berikar den svenska folkkulturen. Det är ju verkligen roligt! Det är ju precis så det ska vara.
Det är samtidigt ett tydligt argument mot att lägga statens pengar på just något som klarar sig på egna ben. Bättre då att använda pengarna till att bevara vårt kollektiva minne som kan behöva lite statligt stöd för att inte tyna bort.

Ulrika Sandhill

Fiolspelande debattör
Läs mer: Skriv på Min mening
Gå till toppen