Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Så ska en valrörelse hanteras.

John McCain blev 81 år.Bild: Patrick Semansky
Den äldre kvinnan på valmötet i Minnesota i oktober 2008 sade att hon var rädd för den demokratiske presidentkandidaten Barack Obama. Hon hade hört att Obama var arab. Då tog den republikanske kandidaten John McCain mikrofonen ifrån henne och förklarade att hon var fel ute. Obama, sade McCain, är inte arab, han är ”en anständig familjefar, medborgare” som på avgörande punkter råkar ha andra politiska åsikter än McCain själv.
Så ska en snygg och ärlig valrörelse bedrivas.
När John McCain nu avlidit i sviterna av sin cancersjukdom, 81 år gammal, kommer världen att minnas honom som den temperamentsfulle republikanen som 2000 förlorade slaget om Republikanernas presidentnominering till George W Bush och som 2008 fick se sig slagen i presidentvalet av den karismatiske Barack Obama.
Även McCains dryga fem år som krigsfånge hos nordvietnameserna går till historien. Det hände efter att han 1967 blivit nedskjuten i sitt stridsflygplan. Tortyren, isoleringen, skadorna, minnena från Vietnamkriget plågade honom livet ut.
McCain beskrivs i dagarna som en av de mest färgstarka politikerna i USA. Senatorn från Arizona – The Maverick, ensamvargen – framhävs som en krigshjälte och en äkta patriot. Men McCain var också den förste att erkänna att allt han gjorde i livet inte var rätt och riktigt. Som när han 2008 lockades att utse Tepartyrörelsens galjonsfigur, den lindrigt pålästa Sarah Palin, till sin running mate och vicepresidentkandidat. Vilken miss.
Han hyllas för vad han försökte åstadkomma – om det så gällde stödet till USA:s immigranter, striden för ett hållbart republikanskt alternativ till sjukvårdsförsäkringen Obamacare, försöken att stoppa amerikanska tortyrmetoder eller de rättvist hårda ord han fällde om Rysslands ”ondskefulle” president Vladimir Putin.
Ord som integritet, mod och principfasthet är återkommande omdömen om McCain.
Men i nästan lika hög grad tycks John McCain äras för vad han inte gjorde. För vad han inte representerade. Ofta i jämförelse med andra, inte lika principfasta politiker.
Tänk om fler kunde älska den politiska striden, vara tydliga och stundtals fräna, men utan att ställa grupper mot varandra. Utan att hetsa fram hat och oförsonlighet. Utan att leta syndabockar.
Tänk om fler kunde visa integritet. Inte böja sig för populismen, inte alltid sträva efter de lättköpta poängerna.
Tänk om fler modigt kunde sträcka ut en allvarligt menad hand över partigränsen, även i de fall det retar upp högljudda anhängare i det egna lägret.
Tänk om det fanns fler vuxna i rummet som kunde välja sanningen, även när den är obekväm, även när den gör ont. Och hålla sig för goda för alternativa fakta och ”post-sanning”.
Tänk om stödet kunde växa sig mycket starkare för mänskliga fri- och rättigheter, för värnet av yttrande- och pressfrihet och de andra institutioner och samhälleliga fundament som gör en demokrati stark och stryktålig.
Världens politiker har en hel del att lära av John McCain.
Gå till toppen