Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Moa Berglöf: Regeringen som inte kunde styra.

Regeringen samlades på Harpsund. För sista gången?Bild: Anders Wiklund/TT
En genomgång av de senaste fyra årens yttranden från lagrådet, myndigheten som granskar och yttrar sig om regeringens lagförslag, är ingen rolig läsning för den som händelsevis fortfarande tror att Socialdemokraternas starkaste säljargument är regeringsdugligheten.
I yttrande efter yttrande – i allt från asylpolitik till vapenlagstiftning, kriminalisering av sexköp utomlands och samtyckeslagstiftning – ifrågasätts den dåliga beredningen, den bristande konsekvensanalysen och de orimligt korta ledtiderna. Vissa lagförslag, säger lagrådet, går helt enkelt inte att genomföra.
Det är inte alltid enkelt att regera när två regeringspartier, som nu, eller fyra, som under alliansregeringen, ska försöka komma överens – ge efter och ställa hårda krav samtidigt som bilden utåt ska utstråla harmoni och gott samarbete. Men vad som borde vara enkelt är att åtminstone se till så att lagförslagen är genomarbetade.
Regeringskansliet består av både politiska och opolitiska tjänstemän. Ministrarna och de politiska staberna utgör mindre än en tjugondel av alla anställda, och har som uppgift att, som det heter, styra riket och förverkliga sin politik. Tjänstemännen i regeringskansliet, som uppgår till fler än 4 500 och stannar kvar oavsett regeringsskifte, ska stödja det arbetet genom att utreda, utforma lagstiftning, ge underlag för styrning av myndigheter och allt annat mellan himmel och jord – helt enkelt se till så att regeringens politik, oavsett färg, genomdrivs på ett genomtänkt och effektivt sätt, med medborgarnas bästa för ögonen.
Min egen erfarenhet av åtta år som politiskt anställd i regeringskansliet är att de allra flesta också tar den uppgiften på stort allvar.
Regeringen har alltså tillgång till ett stort antal mycket kompetenta tjänstemän. Ändå lyckas man inte i sin grundläggande uppgift – att lämna genomförbara lagförslag till riksdagen. Det är i sanning en bedrift.
Socialdemokraterna kom till makten för fyra år sedan utan någon tydligt formulerad idé om vad man ville göra med den. Röster inifrån menar att ett påtvingat partnerskap med Miljöpartiet och en statsminister utan riksdagserfarenhet ledde till ett regeringsarbete där politiken istället förhandlats fram löpande, med populismens förkärlek till snabba utspel och tillfällig symbolpolitik som ledstjärna. Tjänstemän har tvingats stressa fram lagförslag, ofta på skakig juridisk grund, i takt med att S och MP svängt än hit, än dit. Det yttersta ansvaret för detta lagstiftningshaveri faller på Regeringskansliets myndighetschef: statsminister Stefan Löfven (S).
Om mindre än två veckor är det val. I en tid då det behövs mer än någonsin har Socialdemokraterna sakta men säkert tappat den kompetens som varje S-ordförande har viftat med sedan Tage Erlanders tid: regeringsdugligheten.
Frågan är om väljarna tycker att det lilla som finns kvar räcker till en ny chans.
Gå till toppen