Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Den självmedvetne David Crosby lirar med precision

Michelle Willis är en av fem skarpa musiker som backar legendaren David Crosby på årets turné.Bild: Henrik Hildebrandt

David Crosby

KONSERT · ROCK. DR:s koncerthus, Köpenhamn, 27/8.

David Crosby surnade till då jag i en intervju förra veckan, delvis för att hålla hans humör uppe, frågade hur det kommer sig att han på årets turnéer inte spelar fler av sina nyare låtar. Han hävdar ju, med viss rätt, att de senaste tre albumen håller nog så hög nivå som hans klassiker­stämplade äldre alster. Låtlistorna på webben ska man inte lägga för stor vikt vid, menar Crosby, eftersom han ändrar i repertoaren från kväll till kväll.
Dagen därpå inledde han och bandet Europadelen av turnén, med exakt samma låtar som vid den amerikanska turnéavslutningen och i just den ordningsföljden.
Varför blir det så här? Är självförtroendet inte så starkt som det verkat?
David Crosby är en perfektionist, kanske mer idag än någonsin, som inte tycker att låtarna är färdiga förrän de fått sin finish. Såtillvida är han raka motsatsen till förre kompanjonen Neil Young, som med sitt hafsiga slutförande - ibland motiverat i konstnärliga termer – har drivit Crosby till vansinne: så mycket låtskrivartalang, så lite tålamod, så lite av gediget hantverk.
När Crosby turnerar med sitt skarpa band agerar alla sex med perfektion ut till fingerspetsarna, oftast också i sångstämmorna. Inte mycket lämnas åt slumpen eller åt plötsliga infall. Musiken är förstklassig och elegant; konserten gjorde Crosby och hans estetik full rättvisa. De sex interagerar på det där viset som musiker gör när de känner varandra och repertoaren utan och innan.
Men varför så lite av det nya? Crosby spelade "Sky trails", låten som gett både turnén och senaste albumet sitt namn; därutöver var ingenting nyare än tjugo år gammalt.
"Sky trails" blev dessvärre kvällens svagaste ögonblick, varför är svårt att säga. Potentiella dödsfällor som idén att spela "sopransax"-solo på klaviatur hanterade keyboardisten James Raymond galant. Men det vokala samspelet mellan Crosby och oftast utmärkta Michelle Willis var slappt och saknade laddning, och den mjukt böljande och rikt harmoniska ljudvåg som är skivversionens verkliga attraktion kunde de inte återskapa.
Detta är kanske inte den typen av material som gör sig live. Fast låtarna som bandet faktiskt spelade, med så stor finess, var nog så knepiga. "Homeward through the haze" var fem roliga minuter av udda takt- och tonarter, som ändå inte dribblade bort en distinkt sångmelodi.
Bandet inledde med "In my dreams", en susackord-extravaganza som omedelbart deklarerade att detta inte skulle bli en ordinär rockkonsert. "Morrison" följde, en nästan trånsjukt synkoperad fusionlåt där han tar heder och ära av Jim Morrison och, nog så viktigt, av Oliver Stone som gjorde kalkonfilmen om hans liv. Starkt jobbat; målet är inte hälften så öppet som det borde vara.
Crosby är väldigt självmedveten, spiller inte ett tillfälle att påtala att han skriver "weird stuff", till skillnad från bandpolare från förr som skrev hitsen. Bland de konstigaste är "Déjà vu": ett kollage med delvis motstridiga idéer som ju faktiskt blev titelspår hos Crosby, Stills, Nash & Young. Periodvis rockade bandet ut, men allt började med en bisarr scat.
De där tre andra spökade under stora delar av konserten. Att ingen av dem för närvarade vill ha med honom att göra hindrade honom inte från att avsluta konserten med Neil Youngs "Ohio". Crosby sjöng sin egen stämma, och lät Michelle Willis ta Youngs – det lämnade förvånansvärt lite att önska. Dessa musiker matchar inte Youngs och Stephen Stills personlighet, men man får ibland ta det anonyma med det goda. Säkerheten och mångsidigheten hos gitarristen Jeff Pevar är inget att förakta.
Framme i Köpenhamn hade verkligen ett nummer bytts ut; en låt från sent 80-­tal ersattes av en från 70-­talet som just detta band aldrig spelat live förr: "Naked in the rain". Den blev en av kvällens höjdpunkter, levande och fri.
Gå till toppen