Med kostym och slips. Eller med uppkavlade skjortärmar och lätt spända armmuskler. Ibland med händerna i kors över bröstet.

På 2018 års valaffisch ska det vara en man som lovar ordning och reda och trygghet. Det är ordningsmännens valrörelse. Och de vill vara tydliga. Mer otydligt kring vad. Det framgår oftast inte av de kortfattade budskapen. Bengt Johansson, professor i journalistik i Göteborg som forskat på valaffischer, konstaterade i P1:s Godmorgon, världen! att affischerna numera handlar mer om att förmedla image och skapa förtroende än om att föra ut ett konkret budskap.

”Valaffischen speglar sin tid och man kan läsa av samhället genom att titta på valaffischen.”

I samband med att 2018 års valaffischer presenterades frågade TT några experter på varumärken och kommunikation om just det. Svaren kan sammanfattas med ökat fokus på person, oftast partiledaren, som förmedlar bilden av ett Sverige tyngt av problem. Ett land som behöver handlingskraft. Och massor av trygghet. Ett land där något gått förlorat, oklart vad.

Det finns några undantag, Centerns Annie Lööf envisas med ”framtidstro”. Och Liberalerna satsar på Jan Björklund i avslappnad skjorta, men bryter av med lite smålustiga rim.

Trygghet, ordning och reda går igen också i de lokala budskapen. I Ängelholm förklarar M att det är ”dags för ordning och reda i ett tryggt Ängelholm”. Budskapet levereras med eller utan bild på M-kommunalrådet Robin Holmberg med korslagda armar. Medan SD hävdar att de är det ”trygga valet” – trots interna bråk och flera politiska vildar. Socialdemokraterna å sin sida vill ha ”ett tryggare Sverige, Skåne och Ängelholm.”

Också i Helsingborg vill S ha ”Ett starkare samhälle. Ett tryggare Sverige”. På Stortorget lovar M-ledaren Ulf Kristersson att ”Nu tar vi tag i Sverige”. De lokala M-politikerna har en lite mjukare framtoning med gruppbild och texten ”Vi älskar Helsingborg.”

De tre orden ordning, reda och trygghet speglar väl vad de flesta politiker anser att de måste förknippas med. Detta underblåsande av den diffusa otryggheten är något man kan förvänta sig från SD, men i affischernas språk syns hur andra partier hänger på.

Kommunalrådet i Staffanstorp, Christian Sonesson (M), står i ett gult rapsfält mot blå himmel och är beredd att mota bort både flyktingar och genuspedagoger från den skånska kommunen.

När det är kris behövs politiker som kan ta tag i saker. Och enligt en av affischmännen i skjortärmarna, Ulf Kristersson, är den till och med värre än på 90-talet. I Financial Times nyligen ansåg Kristersson att svenskarna håller på att förlora tilltron till staten.

Så skapas en stämning av åtminstone hotande kris. Men det ökar inte tydligheten, det gör det inte lättare att tackla de problem som faktiskt finns. Detta kräver istället kunskap, fakta, siffror. Som exempelvis SOM-undersökningarna brukar leverera. Den senaste bygger på intervjuer 2017 och visar på ett stigande förtroende för demokratin och samhällets institutioner, som polis och domstolar.