Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Mats Skogkär: Avståndet som hotar demokratin.

Warda Fatih (C).Bild: Johannes Hillström
Ödesval. Vägval. Rentav ett val där demokratins framtid står på spel?
Det är något hetsigt, närmast febrigt och olycksbådande över årets valrörelse.
Är oron berättigad?
Valet 2014 var första gången Warda Fatih fick rösta. I år kandiderar hon till riksdagen, står på tredje plats på Centerns lista för riksdagsvalkrets Malmö efter partiledaren Annie Lööf och Niels Paarup-Petersen, partiets ledare i Malmö. Här finns många osäkra faktorer, men om C gör ett så bra val som partiet enligt opinionsundersökningarna ser ut att göra, kan Fatih nå ända fram.
Ung och lovande, med den politiska karriären – ett begrepp hon ogillar – framför sig. Om hon vill och orkar. Om saker och ting går hennes väg.
Fast Warda Fatih är redan lite luttrad. Bekymrad över sakernas tillstånd. Inte minst av det hon ser från insidan, av hur dagens partier fungerar.
Orolig över hur demokratin utvecklas? Definitivt, svarar hon. Och anledningarna är flera.
"Vi har allt färre som engagerar sig i politiska partier, den senaste siffran jag såg var att det låg runt 3 procent av befolkningen", konstaterar hon och fortsätter:
"Folkrörelsen och gräsrotsengagemanget hittar man i många andra sammanhang, men inte i politiken."
Efter ett intensivt kampanjande sammanfattar Fatih att okunskapen bland väljarna är stor. Om hur valsystemet fungerar, om hur personvalet går till, om hur man rent praktiskt röstar.
"De grundläggande demokratiska kunskaperna finns inte. Speciellt inte i Malmö. Vi är ute och pratar med folk och de vet inte ens om att de får rösta."
"På andra ställen möter vi kulturkrockar där människor påstår att de inte får rösta, på grund av sin religion, vilket såklart inte är sant, men det är en tanke som förmedlats via någon religiös, auktoritär figur."
Hon ser också en okunskap i medierna om hur den interna, politiska processen i partierna ser ut – till exempel när det gäller nomineringar. Och ett orimligt fokus på det politiska spelet: vem som ska regera och samarbeta med vem.
Så här långt låter det kanske som om Warda Fatih mest pekar finger. Men den hårdaste kritiken spar hon till den grupp hon själv tillhör: politikerna.
"Vi har byggt ett system där väljarna inte vill engagera sig, där väljarna inte läser på över huvud taget. Det är vi som har skapat den här situationen. Vi har också skapat en politik som uppenbarligen befinner sig allt längre från väljarnas vardag."
Politikerna måste i mycket större utsträckning än idag söka upp väljarna, i deras vardag och inte bara när det är valrörelse, menar hon. De flesta Fatih möter känner inte någon politiker, de vet inte vilka som styr Malmö.
"Folk vet inte vem de representeras av och de som representerar vet inte vem de är valda av. Bara den typen av distans är ett problem för demokratin."
Warda Fatih ser också ett annat problem. Att politiken blivit en bransch som alla andra, en plats där det ska göras karriär. Och där intresset för och kunskaper om hur politiken fungerar går i arv. Följden: framväxten av en partiadel.
"Jag tror inte att alla skulle skriva under på det, men då har man nog inte riktigt sett hur politiken ser ut."
"Du ska inte kunna ärva ett förtroende, du ska bygga ett förtroende från väljarna, från dem som röstar. Det ser jag ett problem med i alla partier."
Ständigt påpassade, omtalade och ofta förtalade i sociala medier. Att vara politiker är ingen söndagspromenad i parken.
"Utrymmet för att begå misstag är minimalt, jag skulle säga obefintligt. Vem vågar ge sig in i ett politiskt rum med den typen av förutsättningar?"
Ändå har hon själv kastat sig in i politiken med liv och lust. Modigt eller dumdristigt? Kanske både och.
Det är i alla fall tur att det fortfarande finns de som både vill och vågar.
Gå till toppen