Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Johan Malmberg: Slutet för fristaden?

Därför är inte fristadskonstnärer vilka flyktingar som helst. Det borde även en och annan småborgerlig politiker i Helsingborg förmå föreställa sig.

Köpenhamn fristadskonstnär, Khalid Albaih, från Sudan.Bild: Niels Larsen
Anförda av lokala moderater, som trotsar Moderaterna på riksplanet, tycks en politisk majoritet i Helsingborg nu vända fristadsprojektet ryggen.
Tänk om någon av dessa politiker som ser på fristäder som särbehandling och gräddfil för asylsökande hade dykt upp på vernissage i torsdags kväll. Bara en färja och kajpromenad bort öppnades en liten utställning i Kulturvaerftets tjusiga bibliotek i Helsingör med en sprängkraft större än den blygsamma plats den getts.
Där hänger nu satirteckningar (t o m 28/9) av Khalid Albaih, för närvarande fristadskonstnär i Köpenhamn men ursprungligen från Sudan. Ett land som i årtionden levt under grovt förtryck från den idag senile och rullstolsbundne diktatorn Omar al-Bashir, som bland annat låg bakom folkmordet i Darfur. Albaih var en av de modiga konstnärer som häcklade diktaturer i Mellanöstern och Nordafrika och tände gnistan till den arabiska våren. Hans bild "Facebook + Twitter + Aljazeera = Revolution" från den tiden kommenterade hur allt startade. Hans teckningar blev virala hits, inte minst då "30 år är nog" av Egyptens dåvarande diktator Hosni Mubarak, som spreds dagarna inför härskarens verkliga fall. Khalid Albaih har en förmåga att via några få grafiska streck göra komplex politik begriplig.
Läs mer: Ska Helsingborg dra sig ur som fristad för konstnärer? Så tycker partierna
Visuellt slagkraftigt. Men sällan särskilt roligt – till det är allvaret för stort. När revolutionen dog kom konstnärer som Khalid Albaih att få tillbringa år gömda eller i exil, för hans del i Qatar. Därifrån har han virala värv spridits över världen:
Teckningen "Choices for Syrian children" sammanför genialt två emblematiska krigsbilder: den apatiske pojken hemma i Syrien med den döde pojken på en Medelhavsstrand.
Travestin "Obey" gestaltar kronprinsen Mohammed bin Salman som allt annat än en förnyare av Saudiarabien.
Den amerikanske fotbollsspelaren Colin Kaepernick med mikrofonfrisyren förvandlad till en knuten näve.
Läs mer: "Många asylsökande är hotade"
Det är bara en bråkdel av de bilder där Khalid Albaihs penna haft globalt inflytande. Han har också inspirerats så under sin tid i Köpenhamn att han nu håller på att starta mobila bibliotek i Sudan. Och en online-tjänst för musik riktad mot Sudan. Han har också låtit tretttiotalet inhemska författare skriva fram Sudans censurerade historia. Och han har på det hela taget bildat nätverk med andra dissidenter och konstnärer från Mellanöstern som till skillnad från majoritetsbefolkningarna inte riktigt kan tystas – då konstnärernas protester redan ligger ute på sociala medier.
Detta skiljer dem - bland annat - från vanliga flyktingar. Jag poängterar det eftersom Anna Jähnke, M, i sitt försök att göra flyktingpolitik av fristadsfrågan säger att det finns många flyktingar som har problem. Alldeles säkert. Men hoten mot just oppositionella konstnärer är akuta och livshotande. Visserligen jobbar regimerna idag på att försöka städa bort deras verk från olika plattformar, men vem tror på allvar att al-Sisi, al-Assad eller al-Bashir glömmer dem som försökte vräka dem från tronerna?
Därför är inte fristadskonstnärer vilka flyktingar som helst. Det borde även en och annan småborgerlig politiker i Helsingborg förmå föreställa sig, annars kan de ju alltid fråga Khalid Albaih om vad organisationen Icorns fristadssystem betytt för honom?
- För mig är fristaden bokstavligen en livlina.
Läs mer: "Anna Jähnke har inget förstått av fristadsprojektet"
I Europa har 60-talet städer anslutit som fristäder i Icorn, varav 24 i Sverige. När nu flera av Helsingborgs partier – Moderaterna, Centern, Liberalerna, Sverigedemokraterna – argumenterar emot fristaden riskerar Helsingborg att bli den första stad, någonsin, som aktivt drar sig ur. För två år sedan var inställningen hos flera av partierna en annan, exempelvis hos Moderaterna som så sent 2016 stolt presenterade stadens medverkan. Varför denna kovändning?
Ja, på riksplanet menar inte bara Socialdemokraterna och Miljöpartiet att fristadsprojektet är prioriterat, utan faktiskt också Moderaterna. Så jag ber presstjänsten om ett klargörande svar, och ett sådant anländer på fredagseftermiddagen från kansliet i Stockholm:
"Moderaterna vill uppmuntra fler kommuner att vara fristäder. Samtidigt måste man ta hänsyn till att Sveriges kommuner har olika förutsättningar. Därför är detta något som kommunerna själva ska besluta om, och vi recenserar inte enskilda kommuners beslut."
Låt oss hoppas på lite välgörande solidaritet och utblick i denna närsynta valrörelse. Jag vill helst inte tro att det är kört att rädda Helsingborg som fristad. Till att börja med rekommenderar jag varmt ett besök på Kulturvaerftet.
Läs alla artiklar om: Helsingborg – Fristad för konstnärer?
Gå till toppen