Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Med andra ord

Läsarbrev: "Det finns absolut ingen antifeministisk ådra inom SD."

Lisbeth Ekström (SD):
I Heidi Avellans krönika ”Pengar är en kvinnas bästa vän” (24/8) nämns en hel del felaktigheter. SD vill att alla kvinnor ska ha ett fritt val och kvinnor är precis lika mycket värda som män. Dock kvarstår vår biologiska skillnad som vi aldrig kan bortse från trots all genuspedagogik. Kvinnor är starka och har ett fritt val att göra vad de vill med sina liv och kroppar. Att stanna ”hemma vid spisen” är också ett fritt val. Det valet gäller män och kvinnor. Det är upp till familjen och absolut inget som tvingas på kvinnorna. I Sverige ska allas lika värde gälla. Den största skillnaden är våra biologiska kroppar. Vad vi gör av den skillnaden är upp till var och en. Frihet ska gälla, för alla, alltid. Det finns absolut ingen antifeministisk ådra inom SD:s politik. Däremot finns det en enorm önskan att alla ska få vara just den man är.
Kvoteringen inom föräldraförsäkringen ska bort, familjen ska själv få bestämma vem som ska vara hemma. Tvingande pappamånader drabbar olika i olika familjer, alla har olika livssituationer.
Vad det gäller aborträtten vill SD att samma lagstiftning ska gälla i Sverige som i de flesta andra europeiska länder. Den enda skillnaden jämfört med dagens lagstiftning är att gränsen för fri abort sänks till vecka 12, därefter avgör Socialstyrelsen fram till vecka 22. SD:s förslag ligger i takt med nutiden, definitivt inte dåtid. Jämställdhet är detsamma som valfrihet och lika möjligheter för människor. Du har rätt till din åsikt och din kropp, valet är ditt.
Heidi Avellan:
Intressant ändå att SD:s jämställdhetspolitiska talesperson Ebba Hermansson viftar bort dagens jämställdhetspolitik som ”vänsterperspektiv och feminism” – om det absolut inte finns någon antifeministisk ådra inom SD:s politik.
Hur vill ni ha det? Feminister? Eller inte?
Anders Cnattingius:
Heidi Avellan ondgör sig i en ledare (28/8) över en av Liberalernas mest framgångsrika kommunpolitiker, Torkild Strandberg, som styr Landskrona i en treklöver med M och MP. L tog över ledningen över Landskrona kommun 2007, en kommun som befann sig i fritt fall efter decennier av resignerat S-styre. Idag har utvecklingen i Landskrona tagit fart. Investeringarna i företag, handel och boende ökar. Socialbidragen och arbetslösheten minskar. Skolbetygen går upp och otryggheten går ner. Det här är praktisk och resultatorienterad liberal politik som bäst, men uppenbarligen inte gott nog för den oberoende liberala tidningen. Orsaken? Den liberalledda treklövern har sett till att kunna genomföra sin politik utifrån det parlamentariska läget, vilket i Landskronas fall handlar om att söka stöd från SD som har en vågmästarroll. I utbyte har partiet bland annat fått igenom lönesatsningar och investeringar i ökad trygghet. Inte ett direkt högt pris att betala, enligt vare sig L eller de övriga två partierna i den styrande treklövern. Heidi Avellan är tydligen av annan mening. Bättre kan nog inte det ofta långa avståndet mellan den kommunpolitiska vardagen och tidningens ledarredaktion illustreras. Symbolpolitik istället för praktisk sakpolitik. Är det så tidningen tror man för Sverige framåt?
Heidi Avellan:
Cnattingius väljer att blunda för vad ledaren handlade om för att kunna slå ett slag för Landskronamodellen – som jag nämnde i en mening. Utvecklingen i staden är inte temat. Ledaren handlar om att det för en liberal – som Cnattingius (L) i Vellinge – borde vara främmande att samarbeta med ett populistiskt, nationalistiskt socialkonservativt parti som ser liberaler som sin huvudmotståndare. Stöd är aldrig gratis, det kommer med politiska krav – och SD vill ha något helt annat än dagens liberala samhällsbygge.
Som L så fint fångar det på sociala medier just nu: "Jimmie Åkesson har utnämnt liberalismen till sin huvudfiende. Vi kunde inte vara stoltare."
Gå till toppen