Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Att trotsa Trump med Trumps metoder leder fel.

Donald Trump.Bild: Manuel Balce Ceneta
Det finns en motståndsrörelse i Vita huset bestående av högt uppsatta tjänstemän som aktivt motarbetar president Donald Trump, enligt en debattartikel i New York Times.
Presidenten själv rasar. Vad annars? På Twitter. Var annars?
"Treason?", förräderi, skriver han och kräver att tidningen avslöjar den anonyme artikelförfattarens identitet, samtidigt som han ifrågasätter om personen i fråga ens existerar.
Det är en artikel som lämnar efter sig en känsla av djup olust. Att det amerikanska presidentämbetet kunnat förfalla så till den grad att ledande tjänstemän i Vita huset, inom administrationen, känner sig tvingade att för nationens bästa konspirera mot landets ledare och högste befälhavare är skrämmande.
Trump är trots allt demokratiskt vald. Inte av en majoritet av väljarna, för så ser inte det amerikanska systemet ut, men utsedd helt enligt regelboken.
Artikeln leder tankarna till det som brukar kallas "den djupa staten", en ansiktslös maktstruktur utan- och ovanför ett lands politiska ledarskap, bestående av polis, säkerhetsorgan och även delar av domstolsväsendet.
Men, betonar den anonyme skribenten, "Detta är inte den så kallade djupa staten i arbete. Det är den stabila staten i arbete."
Artikelförfattaren beskriver sig själv och sina medsvurna som trogna det republikanska partiets ideal och den amerikanska konstitutionen. För dem väger dessa tyngre än att lyda en "amoralisk", "lynnig", "småsint" och "oberäknelig" presidents emellanåt "vårdslösa" order:
"Amerikanerna ska veta att det finns vuxna i rummet."
Låter det betryggande? Knappast.
Onsdagens debattartikel sammanfaller i tiden med publiceringen av den legendariske Watergate-avslöjaren Bob Woodwards nya bok Fear: Trump in the White House.
Boken kommer ut först nästa vecka, men innehållet är till stora delar redan känt. Här ges en bild av tillståndet i Vita huset som väl överensstämmer med beskrivningen i den ovan nämnda debattartikeln.
Bland annat ska Trump i ett telefonsamtal med försvarsminister John Mattis ha beordrat denne att döda den syriske diktatorn Bashar al-Assad, en order som Mattis aldrig försökte genomföra.
Trumps egen stabschef, John Kelly, ska enligt Woodward ha kallat presidenten "rubbad" och en "idiot" som det är "meningslöst att försöka övertyga om någonting". Enligt Mattis har Trump en fattningsförmåga som en "femte- eller sjätteklassare".
I boken beskrivs hur personer i Trumps inre krets emellanåt till och med gömmer dokument från Trump så att han inte ska kunna underteckna dem.
Fear: Trump in the White House ger i mångt och mycket en liknande bild av Trumps presidentskap som tidigare böcker på samma tema, men ingen annan författare som tagit sig an uppgiften att skildra administrationens kaotiska inre liv kommer i närheten av Bob Woodwards trovärdighet.
Trump själv kallar inte oväntat innehållet i boken för lögn och förbannad dikt. Såväl Kelly som Mattis har i skriftliga uttalanden förnekat att de sagt vad de påstås ha sagt.
Om artikeln i New York Times är korrekt – med tanke på Woodwards bok och tidigare avslöjanden från personer med insyn ligger det nära till hands – väcker det en rad frågor.
En tjänsteman ska göra som politikerna säger. Men finns det inte en moralisk plikt och ett personligt ansvar för var och en inom den amerikanska administrationen att vägra lyda en president som saknar moralisk kompass och är mentalt oberäknelig?
I tidskriften The Atlantic går den republikanske opinionsbildaren David Frum, svuren fiende till Donald Trump, hårt åt den anonyme artikelförfattaren.
Om de närmaste rådgivarna bedömer att presidenten är moraliskt och intellektuellt olämplig för sitt uppdrag, så är det deras plikt att göra sitt yttersta för att avlägsna honom från ämbetet. Öppet och med alla till buds stående lagliga medel, skriver Frum. De har trots allt svurit en ed att upprätthålla och försvara konstitutionen, påpekar han.
Med rätta.
Att inrätta något slags dubbelkommando för att hindra Trump från att köra USA i diket är att ge sig ut i samma juridiska och moraliska sumpmark där presidenten tycks befinna sig.
Att säga "vi lydde inte alla order, inte de galnaste" är knappast ett mycket bättre försvar än "vi lydde bara order".
Gå till toppen